Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från tvänne olyckliga älskare - Romeo till Juliette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
På livirfvelvindars rygg en bölja far tillbaka;
Men med fördubblad fors, och på förtviflans sätt
Mot klippan skeppet slår - det krossas ... Juliette! ...
Romeo andas än ... O, mer än hårda öden!
En planka för mig opp och unnar mig ej döden.
På henne med din bild jag mellan klippor drifs,
Då bilden ur min hand af grymma vindar rifs.
Vid detta rof de strax sitt raseri förglömma,
De yra vågor nu i häpna omlopp strömma;
Men, lejoninnan lik, hvars ungar bort man tar,
Med hämden i mitt bröst jag efter bilden far.
I djupets afgrund ner en rof vad älskling hastar.
Förgäfves! mig en sjö på klyftans branter kastar.
Jag blodig, yr och svag på högsta spetsen står,
Då ... (gläds min Juliette!) din bild jag återfår.
En ädelmodig våg mig den å nyo gifver;
Hon i en stelnad famn helt varsamt slungad blifver.
Ack! vore jag en gud, som talar, och det sker,
Ej skulle denna våg i hafvet svalla mer.
Jag ville henne strax från denna fasans klyfta,
Med en serafisk glans till himlabågen ]yfta,
Der, aftonstjernan lik, hon väldigt skulle stå,
Bli kallad Juliette, och marmortempel få;
Dit de, som älska ömt, sitt offer skulle bära,
Föreviga ditt namn och sjunga hennes ära.
Men, lemning af en skatt, som evigt jag tillber,
Betäck ett sargadt bröst! l dina drag jag ser
Romeos afgrunds djup och gudalärans lycka.
Jag tusen kyssar vill på dina läppar trycka.
Din uppsyn plånat ut allt hat i själen fans:
Hvem vill ej älska Gud, då Juliette är hans?
Men du, som helgad är, bör jag mitt bref ej sluta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
