Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonen. Idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
»nan vakar öfver Pylades, för hans i grafven liggande
»fars skull? Mina parker skimra, som den försilfrade
må-»nen, af lam och får. Min pipa och deras menlösa
bräk-»ningar sysselsätta hela traktens genljud.» - Ack nej,
herde! . . . Amaryllis . . . Amaryllis. - »Bästa far», inföll
herdinnan, och omfattade hans knän; »för din kärleks
»skull till din mor. till din och hennes dotter, led denna
»unga herde till altarets fot, och tillåt mig der inför
gu-»darne svärja honom trohet. Vi skola vara din
ålder-»doms tröst, vi skola vid vassens bugtiga strand bädda
»din säng, då ditt darrande hufvud ser sig om efter hvila.
»Der vilja vi vaka öfver dig, och ej tillåta minsta flägt
»att störa din sömn.» Gubben steg upp och hans manliga
tårar runno. »Pylades», ropade han, »Amaryllis! mina
»barn! Himlen och ett obrottsligt hjerta göre eder
lyck-»liga!» . . .Ljufva minne af kärlek, af sällhet och dygd!
- Ack! hvilken hänryckning, att vid grafvens rand utan
ånger drömma om de förflutna dar, om de aldrig
återkommande tider! Bättre är ett försvunnet år, än en
återstående timma. - I min kärleks förstlingar! I ären min
lyckas vittnen. I hafven känt Amaryllis, varit älskade af
henne, sett hennes trohet, hennes umgängssätt och hennes
fria väsende. När jag, följd af mina hjordar, kom
hungrig och trött från fältet, ack då mötte mig Amaryllis och
bar i barmen sin son, skönare än den stjerna, som i
gryningen födes af morgonen. Pylades, sade hon, (och
hennes tårar runno på kinderna, der helsa och ungdom lekte),
Pylades! hur sälla gör icke din ankomst oss! och då
strax förde hon mig in i en löfsal: der väntade mig
en aftonmåltid, tillredd af naturen och Amaryllis. Den
af er, mina barn, som mins en dag då hon var
tillsammans med mig, ser äfven taflan af hela mitt lefnadslopp:
förnöjsamhet, arbete, trötthet, hvila, munterhet, nöjen, och
ett lugn inom hyddan, så mycket mindre skiften
underkastadt, som det härledde sig från hjertats öfvertygelse
om egen renhet och oskuld. I denna kedja af
lycksalighet ilade fyratio år på den aldrig dröjande tidens vingar.
Oförlikneliga maka! Sexton gånger har nu jorden
förändrat sitt lynne, sedan jag skapade din graf: då
lemnade jag der ett rum för din sörjande vän: nu kommer
jag att vid din sida intaga det. I mina barn! jag
välsignar er! Utgjute gudarne frid och ymnighet öfver edra
tjäll! Göre de eder lycklige, men adrig på hjertats bekost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
