Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ode öfver magister-promotionen vid kongl. Carolinska Akademien i Lund den 23 Juni 1775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
En sol, af molnen höljd, kan icke sprida strålar;
Allt kommer an på odling, tid och år,
Men ej på vidsträckt rymd . . . Den store Carl man
minnes;
Min själ dig för till sinnes
Den största rymlighet.
Se här vår krets, som täta skiften delar:
Vi födas . . . och vår själ likt källan spelar,
Som klippan dolt uti en ödemark.
Den stora ängen ej hon minsta vätska gifver,
Förr än hon förd och ledd med konst och möda blifver,
Att spridas kring en bränd och törstig park.
Just så när själen väcks: hon fiker, lär och sträfvar.
Då för dess synkrets sväfvar
Dess yrkens stora mängd.
Läs tidens bok! Dess häfder dig sku lära,
Att följa själens spår till bragd och ära;
Från barbari hon nu har muntert gått.
Se’n oss naturens drift till värda samfund kallat,
Och lifvad mensklighet i våra ådror svallat,
Hon större falt och yrknings-ämne fått.
Ack, ljufva mensklighet, du folk och riken danar,
Din röst det är som manar:
För verlden nyttig blif!
Den rösten själen rör att mörkret tvinga,
Att öfver hopen sig likt örnen svinga;
Der skådar hon en rymd af utvaldt godt.
Till fosterlandets gagn! - den känslan henne leder,
En känsla som ännu gör gamle romarn heder,
Den vällust, en Huron ej smaka fått.
Ej endast bardalek i Rom vanri stöders ära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
