Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Trinità di Monte. Omvändelsen. Audiens hos Påfven. Litet om påfvarne och S:t Petrus. Stor-hertiginnan Helena. Fyra kardinaler. En nunne-invigning. Fastlagspredikningar. Carmeliter-munken, Père Marie Louis. Utfärden till Frascati och Tivoli. Den heliga veckan. En afsvärjelse. Fest och fara. ”Retraite” i Sacré Coeur. Omvändelsekamp, i ondo och i godo. Ännu en afsvärjelse. Flyttning till Capitolium. Nytt lif. Små upptäcktsresor och erfarenheter. Katholska kyrkan under Maj månad. Min behållning. Afresa från Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
vill jag fråga om ’’man bör tro p& påfven*’ såsom ofelbar
lagstiftare och domare i andliga frågor, i frågan om "hvad
man bör tro och lara." Icke monsignore de Merode, utan
den lärde och snnningsälskande historieskrifvaren August
Neander bar beredt mig inträde hos honom.
Annorlunda mäktig, än nu, var den romerska curian i
den tid, då Gregorius den förste — den store — blef
dess hufvudman. Alla christenheten» tillväxande
församlingar i Asien, Afrika, Europa hörde under hans vård; ban
vakade öfver deras själaherdar; han ordnade och bestämde
om den gemensamma kyrkans verldsliga angelägenheter;
han afsatte eller tillsatte lärare i södern och i österlandet,
och till det i fjerran norden liggande Britannien sände lian
abboten Augustinus (år 5 9 6) med flere fromme män för
att meddela dess folk Evangelii nådegåfvor*). Alla
chri-stenhetens lärare och lemmar sågo upp till honom såsom
till den öfverste läraren och presten, såsom till kyrkans
timliga öfverhufvud. Likväl var hans åsigt om sin
värdighet och rang såsom romersk biskop och fader (Papa)
mycket olika den, som jag hört yttras af hans sednaste
efterträdare. Men jag vill låta Neander berätta derom enligt
urkunderna, dem han — men icke jag — studerat:
"Gregorius var lifvad af den öfvertygelsen, att honom,
såsom aposteln Petri efterträdare, tillkom omsorgen om
bela kyrkan samt högsta ledningen af henne, den grekiska
äfven inbegripen. — Men, fastän han tillade den romerska
kyrkan värdigheten af högste domare öfver alla de öfriga
kyrkorna, var han likväl långt ifrån att vilja neka eller
kränka de andras oafhängiga värdighet. Då patriarchen
*) En dag, då Gregorius ännu blott var abbot i ett kloster i
Bom och vandrade bland folket, som sålde och köpte på ett
af stadens torg, blef han uppmärksam på några gossar af
ädelt utseende, som såldes till slafvar. Han frågade efter det
folk de tillhörde, och erfor med stor smärta att detta af
naturen så utmärkta folk ännu helt och hållet saknade de högre
nådegåfvorna. Sedermera såsom biskop i Rom, lät Gregorius
friköpa alla anglo-sachsiska ynglingar, lät gifva dem
undervisning i christendomen och gaf sig ej ro förrän han gjort
hela deras folk delaktigt af dess lif och lara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
