Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 / 47 (1869) Author: Lars Johan Govenius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.

Några dagar hade gått till ända. Elin var lycklig,
ty hon älskade med ungdomens tnska känslor och var
älskad tillbaka. Hon hade omtalat tor Alfred, att hon
längtade bort frän farbrodrens sida, men att han var
ytterst besynnerlig och snål, hvarföre det visst ej skulle
blifva någon lätt sak att eröfra hans ja, såsom giftoinan,
ty då en törmyodare gifver sitt ja, följa hastigt i spåren:
lysuing, giftermål och redovisning tör arfvet. Den unga
kaptenen skulle om en månad gå till sjös och ville hafva
sin brud med sig, trots modrens alla invändningar, att
han ej skulle föra eu barnkammare med sig på skutan
och blifva ett åtlöje för folket m. m.

— Ja, — tillade gumman — jag tycker att Elin
sjelf borde skämmas för att följa med ibland en hop
karlar, alldeles ensam qvinna.

Men Elin skämdes ej det minsta, utan svarade
småskrattande:

■ Lilla mamma, en hustru skall ju vara när sin
man?

En het dag förestod, då Alfred sknlle begära
Elins hand hos gubbeu Reuss; men när man är 23 år
finnas inga hinder, utan allt går med förlig vind, ty
man vill, och den som vill han kan äfven.

Radman Olof Reuss hade ej uppfiskat någon
passande giftermálskandidat, ity att somliga vore tör fattiga
och förfallna, andra åter för välbehållna och pockande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>