Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Den nye klockaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockenskräddaren, som inte begrep, hur han skulle få låna
herr Gnällstedts i stiftsstaden sydda rock för att »se» efter.
Och far han satt och småskämdes, för det han någonsin
kunnat vara så tokig och neka Sven att studera musik, och
mor, hon grät som himlen i fruntimmersveckan, men det
begrips, att det var inga bittra tårar, utan ett sådant där själens
blida sommarregn, som låter hoppets och kärlekens väna
blomster gro djupare och blomma rikare på modershjärtats
grund.
Och hemmasönerna tyckte, att de rakt inte hade haft vid
kyrkan att göra den dagen, men gräbborna tyckte, att hvad
Gnällstedt än spelade, lät det bara som bröllopspsalmer.
Hvarenda röst vid valet och godt pris på
utsädesspannemålen till klockaregården fick han.
Nämndemannen bjöd Gnällstedt på toddy och talade
rysligt illa om de föräldrar, som kunna vara så förskräckligt
hjärtlösa och låta sina döttrar stiga barskrapade i brudesäng.
Det vore då något, som han, nämndemannen, hvarken för sin
känsla eller sitt samvete skulle kunna göra.
Nämndemansmor höll på att fördärfva honom med sötost
och äggkaka.
Kyrkovärden bjöd på körsbärskalas i trädgården och kunde
för sin del rakt inte fatta, att inte sockensparbanken gick
framåt bättre än den gjorde. Själf hade han ändå satt in
niotusen daler där för hvar och en af sina gräbbor.
Ville Gnällstedt si böckerna, så lågo de i byråklaffen vid
gafvelfönstret.
Kyrkovärdamoran var omöjlig med sin karamellpudding
och sin hallonsaft.
Och flickorna själfva, de gnedo och busade sig med både
såpa och aromatisk tvål för att få bort ammoniaklukten från
nyporna, och jämt doppade de fingrarna i mors smörspann,
när klockaren kom och de skulle släta sig i håret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
