Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Den nye klockaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle fattige komministern, som konfirmerat Sven,
tryckte hans hand, bad honom säga »farbror» och frågade,
om han inte någon gång ville titta ner i komministergården
vid skymningsdags och spela ett parti bräde med honom eller
à quatre mains med hans lilla snälla Maria?
Och Gnällstedt, han bara log och sken och bockade, och
ostarna hopade sig i förundransvärd mängd och myckenhet
på hans kökshylla.
Till slut började han tycka det blef riktigt svårt, ty hans
mage förstördes af den myckna vällefnaden, han fick lägga
ut sina västar gång på gång, och folkskoleinspektören sade,
att barnen hade lärt sig ovanligt litet under den gångna
terminen.
Emellertid gick hösten och vintern, och en söndag fram
på vårsidan satt där en liten fin och söt flicka uppe på
orgelläktaren, så nära klockaren Gnällstedt, att lite hvar tyckte det
var underligt, att han inte snäste undan människan.
— Hva’ va’ dä för en kvinnfolksmänska, som gnodde säj
utmä Gnällstedt i dag på läktaren? frågade kyrkovärden i
sakristian.
— Å dä va’ bara min fästemö, som jag gjorde
bekantskap mä mens ja’ lå’ ve seminarium, sa’ Sven Gnällstedt.
Och från den dagen bjöds han aldrig på mera hallonsaft
och sötost där i församlingen än han godt rådde med;
sparbanksböckerna i kyrkovärdsgården fick han aldrig se, och
när han kom till komministerbostället, stodo både brädspel
och klavér hopslagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
