- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
156

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På det sättet blef Johanna »rusthållarmor». Hade det
varit rim och reson om hon, den fattiga tjänstflickan, sagt
nej då den rike rusthållaren nedlät sig att hedra henne med
ett anbud!

Och tiden gick sin gilla gång, och rusthållaren samlade
mer och mer på kistbottnen och lefde godt och gjorde hvar
man rätt och fick omsider en stor, grann näsa med röd
inskription i sitt ansikte och litet senare en stor, grann sten
med gyllene inskription på sina ben, och så var Johanna änka.

Och hon var en barsk och myndig kvinna med snusdosa
och ett litet underlöjtnantsfjun på öfverläppen, men om hon
hade något hjärta var det ingen som visste, ty hon lät det
aldrig tala, gjorde sin omgifning rätt, men inte godt, och
hade mera respekt med sig än någon manlig husbonde i
granngårdarna.

— De bli sådana, de där barnlösa kvinnorna, sa’ klockaren.

*     *
*



Men två dar före julaftonen hade en gammal gumma långt
borta från en annan församling varit inne i mor Johannas
kök, och både drängar och pigor märkte att matmor var sig
inte lik sedan dess. Tiggerskan hade tydligen kommit att
berätta något, som bragt rusthållerskan alldeles ur
jämnvikten, och vid middagstiden sade hon till om sin häst och släde.
Ingen skulle få följa henne.

Och så bar det af fyra mil till en liten undangömd
komministergård långt inne i det gamla Finnveden.

Det var hemskt och dystert i herdetjället. Dödens ängel
hade tidt och ofta följt armodet i hälarna öfver dess tröskel.
Maka, vänner, blomstrande barn, förhoppningar om ett bättre
och rikligare lefvebröd, allt hade försvunnit och sjunkit ned
bakom det lilla fattiga hemmets begränsade synkrets, och nu
låg den gamle komministern själf och brottades i dödskamp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free