Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det började mörkna och ännu satt mor vid bordet likadan
och spisen stod där ful och grå. Barnen hade krupit upp i
sängen och gräto sakta.
— Mor, vi ä så sultena så, kvidde Lina slutligen, då
modern inte syntes vilja ägna dem någon uppmärksamhet.
Tyst steg hon upp och skar af hvar sin korfbit och en
liten brödskifva och gaf dem.
Nu var klockan half sex, och klockan två kom tåget.
Herre Gud, vid detta laget skulle han varit hemma om ...
Ett sista dåraktigt hopp om att alltihop inte skulle vara
riktigt, försvann.
Hon kände sig som om hon skulle dö, hon måste upp
och röra på sig för att inte kväfvas. Och så ställde hon sig
då att krita spisen, noga, omsorgsfullt, utan att se på hvad
hon hade för händer.
Det tog i dörren.
Lisa spratt till och blef blodröd öfver hela ansiktet. Tänk
om ...
Det var bara smeden, som ville höra efter om Kalle var
kommen.
Lisa tittade åt sängen. Barnen sofvo. Och så fick
mäster del af sorgen. Han ställde sig först vid fönstret en stund
alldeles tyst och tittade ut och strök sig ett par tag öfver
ögonen med afvig näfve. Och så sa han med en så’n
underlig, dof röst:
— Du ska inte ge däj rena öfver, Lisa. När nån ä dö
på annra orter, så kommer där allti en skrifvelse. Har du
fått nå’n skrifvelse?
— Nä ... ä, inte utan bla’et ...
— Bla’et ä ingen skrifvelse, Lisa. Gu hjälpe däj i alla
fall, stackare ...
Och så gick han.
Barnen sofvo alltjämt. Hon tände det ena af de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
