Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljusen, hon köpt, satte på gröten och tog fram Kalles bref
ur kistelerken.
»Ömt ellskadde makka!
Må allti väl! Her sänder jag nu 20 kroner. Får du
stunner så flå af lite näfver i haven så ska ja böta stuetaket
när dä lakas opp te våren.»
Det hade hon gjort. Minst två lispund stor, präktig näfver
låg uppe på vinden med stora, flata stenar på. Men när
stugutaket lakades upp till våren, så lakades också torfvorna
på Kalles graf ...
— — — — — — — — — — — — — — — —
»jufva Ongdomsvänn!
ja håpas du tenker på mej för en jemnad å inte hvasken
tosas äller pratar för möcke mä karfolken när du går på
jelpen, utan tänker på som skrefvet står »att sällhet och
trohet må mötas i deras hus, åkk så vidare.»
Herre Gud, stackars Kalle! Han hade allt haft det bra
ensamt och ledsamt där uppe, som kunde komma med sådana
tosingaforer.
En liten hand sträckte sig darrande upp mot hennes
ansikte, klappade henne sakta på den tårdränkta kinden och
hviskade:
— Ble inte arger, mor lella, men kommer inte far nu
snart, så få vi tänna båa jusen?
Då flydde den sista skymten af själfbehärskning, och
under strömmande tårar tog hon upp gossen i knät och skrek
i vild förtviflan:
— Stackars here, du har ingen far! Di har slaet ijäl an
i Norrlann! Han kommer allri, allri mer! Gu tröste oss!
— — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
