Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Koleran i Kråkebo - Julafton i Mosshyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då fick pojken stiga upp och gno i väg till mor sin i näste
socken, och Märta fick ut på roten igen, och
besiktningsmännen fingo gå hem.
Nilsson var rätt som lite hjärterörd och tjock i halsen när
han klef in i stugan. Och när han hade ätit och slickat af
skeden och lagt upp den på karahyllan igen, så suckade han
andäktigt och sa:
— Stina lella, sjong ett salmevers äller två, ja ä så rörder
i mett hjärta.
Och de sjöngo och hallelujaade och läste en bön ofvanpå
och så lade de sig.
— Agust, sofver du? hviskade farsgubben när han hade
legat en stund.
— Nä, far; va vellen I? sa’ pojken.
— Jo, skubba däj ut i rappet å lava så ingen sir däj, å
sköttla ner stättan i rågången så våra stutar kan komma in
i natt å få säj ett reditt räfvamål på Lars Perssons klöfverlann,
för dä har di inte fått hela denna veckan mens vi gått å
vatt rädda för den förbaskade koléran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
