Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - All right!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lite hade jag att göra vid stationen, och när jag kom
till Hanssons sa barnflickan, att banmästaren var ute och frun
hos de gamle. Detta gjorde, att när jag köksvägen kilade
in till Strömbergs, där både de och Emma och en ung
kvinnlig släkting sutto i hvardagsrummet, klef — fästmannen från
Amerika in genom dörren från farstugan.
Jag har aldrig varit vidare svag för skjutvapen inomhus
och förtviflade scener, och jag hann inte säga ett enda
varningens ord.
I början gick allt bra. Amerikanaren bredde ut båda
pälsärmarna, tryckte fru Hansson, som häpen rest sig från sin
sömnad vid bordet, till sitt bröst och jublade:
— Här är jag, lilla älskade, trofasta flicka! Här har du
din Petter igen! Drygt har det varit, men ord har jag hållit.
Emma, Emma! Ser du väskan här. Där ä money nog för oss!
Gud, så han kysste henne! Jag kände mig riktigt
enkel på banmästare Hanssons vägnar. Skräddaren blef
likblek och smög sig ut med gumman, och den unga flickan,
Martha Pettersson, kusin till Emma, som var i huset, hon
darrade som ett asplöf och suckade: »Herre Gud! Herre Gud!»
— Samma vackra, ståtliga flicka! Min älskade tös! Så
kyss mig då igen en endaste gång! I morgon till prästen och
bröllop vid trettontiden! All right! tyckte Petter från Amerika.
Emma var röd långt, långt ner på halsen och visste
tydligen inte hvar hon skulle göra af sig. Mildt sökte hon lossa
sig ur hans armar och stammade:
— Petter lille ... Petter lille ... det är så rysligt ledsamt ...
— Ingenting är ledsamt i dag, hjärtungen min; har det
gått baklänges för svärfar, så stöt på mig. I väskan finns
mer money än du tror. All right!
Nu blef det för mycket för Emma. Hon brast i förtviflad gråt.
— Jo, ledsamt, rysligt ledsamt är det, Petter lille, för i
julas ... Nej, jag kan inte ... säg det du, Martha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
