- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
609

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Afskedsfesten hos ingeniör Ljungblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hit och dit, begrep hon hur det var fatt, och knyckte på
hufv’et och sa, sturskt och argt:

— Gud bevars, jag förstår nog hur det är! Frun tycker
hon är för god att komma inom våra dörrar för där ingen
fru är, som snålar med smulorna, och för det där är lifvadt
och roligt hos oss och inte uselt och ledsamt, som på andra
kalas i den här hålan, och för det någon gång händer att
där kommer lite främmande fröknar och sjunger och spelar
när vi ha kalas. Jag ville heller inte gå hit, utan bad
ingeniören ställa till det på »Gyllene hästen». Men nu är det bara
det, att vill frun komma, så blir det tjugo kronor för dagen,
och vill frun inte, så kan ingen hjälpa’t.

— Tjugo kronor?

— Ja, Gudbevars, hemma knusslas aldrig på ett öre mer
eller mindre, sa hon och såg oförskämd ut.

Nu var verkligen ingeniörens ungkarlshem ett sådant ställe,
där ett anständigt fruntimmer knappast kunde sätta sin fot,
och för min del hade jag inte velat laga till en middag där
för hela mitt lif, men när människan kommer och bjuder tjugo
kronor, är det ju en annan sak, och jag löfte att komma.

— Nå, det var ju nådigt! Gudbevars, där är visst ingen,
som äter opp henne! sa slynan och gaf sig i väg.

Visst blef jag arg på henne, kräket, förstås, men det lönade
sig inte, för det visste hvar och en hurudan den tjänstflicka
var, som varit i det huset en månad.

När jag stiger inom dörren där, så kommer ingeniören
emot mig, vacker, som om han varit målad, och vänlig och
snäll, som di säger att själfve den fule kan förskapa sig,
och ropar:

— O, välkommen, dygdädla fru och berömda
matförädlerska! Stig utan fruktan på i denna dygdens boning och
var fridfull och lugn, som i en sakristia eller kyrkorådets eller
Abrahams sköte! Här äro de af Amanda utlofvade zekinerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free