Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gömde ansiktet i sina händer, tittade på henne
genom fingrarna som en otymplig skolgosse och började igen.
Ansåge hennes närmaste honom för ringa, så kunde han
vänta. Han trodde sig om att med hennes ägande som mål
sträfva så, att han växte ut till det mått, att de möjligen
ansåge honom värdig. Ack, att hon ville vänta på honom!
Hon teg och böjde ned ansiktet och hennes kinder brunno.
Då började han tala om sitt hem och sin gamla mor,
den kvinna han ännu för tre veckor sedan satte högst på
jorden, och om huru glad och stolt och tacksam och lycklig
han skulle känna sig öfver att en dag — skulle han ock
vänta i tio år — få lägga i hennes armar en sådan dotter
som ...
Hon brast i hejdlös gråt, stora, varma tårar sköljde utför
kinderna och hela hennes gestalt skakade. Så tryckte hon
näsduken mot ögonen, såg på honom med en flammande
blick och utbrast häftigt:
— Vet ni då ...? Nej ... nej ... jag älskar dig ... jag
älskar dig ...
Och med lidelsefull häftighet tryckte hon hans hufvud
mot sitt bröst och kysste hans mun, hans kinder, panna
och ögon.
Och jublande slog han armen om hennes lif och
grubblade ej mer på hennes gåtlika väsen, och tyckte att himmel
och jord flöto samman för hans tjusta blick.
Och när de vände åter, så pratade och pladdrade de som
fåglar kvittra på nylöfvade grenar i vårens dag.
Och badsocieteten pratade också.
Det blef fyra ljufva, härliga dagar i hemlig lycka. Det
var mest han, som talade, och hon, som hörde på. Ifrig,
varm och naiv lade han hela denna rena barnasjäl, som
bodde i en mans kropp, bit för bit för hennes ögon. Allt,
allt måste hon veta; sorgen när pappa dog, studiekampen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
