- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
874

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hans egen lilla »tulta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det tilläto», och försäkrade att »intet skulle vara honom och
hans brud kärare än att på lämpliga tider besöka det älskade
hem, där hon, som nu var hans allt, vuxit upp under hägn
och skydd af den bäste bland fäder».

Där stod nu vagnen för dörren.

Redan! stammade pappa.

— Ja, bäste svärfar, tåget går 3,15 och hon är redan
öfver 3.

Än en gång böjde han sig öfver sin lilla tulta, som log
mellan tårar under resfloret, tryckte sina läppar mot hennes
panna och hviskade:

— Barn, Gud göre dig så lycklig som jag önskar och
hoppas! Må du aldrig, aldrig sakna din faders hem, men
klappar sorgen en dag på dörren till ditt eget, så glöm aldrig
»lille far»! — Kör, kusk!

— — — — — — — — — — — — — — — —

En af marskalkarne hade bedt konduktören att så länge
som möjligt låta brudparet behålla sin kupé för sig själfva.
Fast slutna i hvarandras armar, med blick i blick, ilade de
unga, burna af hopp och kärlek, vinkade af lycka och glädje,
ut på sin bröllopsfärd. Hjärtan slogo, pulsar brunno och
tanken jagade framåt, framåt! Ej ens hos »tultan» vände
den ett ögonblick åter till hemmet.

— — — — — — — — — — — — — — — —

Men »lille far» gick till mammas bild ofvan skrifbordet
och hälsade från henne, som nu for ut i världen: »Nu har jag
vakat öfver henne ensam i fjorton år, nu försvinner hon ur
min åsyn och mina armar; nu får du taga vakten, mamma,
öfver vår älskling!»

Och så öppnade han en låda och tog fram något hvitt
och mjukt, och för med handen smekande däröfver och satte
sig ned och tryckte det gång på gång till sina läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free