- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1012

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Skära rosor och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skära rosor och gula.



Det är en historia från farmors och mormors dar. Men
dock samma hjärtan som nu, samma längtan, som
aldrig dör, samma blod i yrande dans och samma
sorger.

Samma blommor och samma sommarsol.

Och likväl tyckte den unga Margaretha Svärdfält, att hon
aldrig sett sådana blommor förr, som de skära rosor, i hvilka
hon nu gömde sin blossande kind under det ögonen glänste
i fuktigt skimmer.

Med en mun, hvars lilla mustasch darrade när han sade
det, hade unge kornett Hjelmsköld i förrgår afton bedt henne
komma ned i trädgården i dag rätt tidigt. Hennes läppar
hade svarat ett half förtrytsamt nej, hennes ögon hade sagt
ja, och då hon för en timme sedan hört hofslag nere på
vägen från sitt lilla kammarfönster, skulle ingen jordisk makt
kunnat hålla henne kvar i rummet. Klädd var hon redan.

Tiden var sträng och tillsynen öfver de adliga jungfrurna
noga. Under vanliga förhållanden skulle hon darrat af
förskräckelse redan för sin morgonpromenads skull. Ett formligt
rendez-vous! Nu var det en annan, ängslande bäfvan, som
genomilade hela hennes varelse. Hon visste hvad kornetten
ville säga henne, om icke i dag så i morgon, om icke i
morgon så en annan dag, ty hans brännande blickar, den
darrande klangen i hans klara, manliga stämma hade sagt henne
det förut, många, många gånger. När han bad henne i
förrgår sade läpparna nej och ögonen ja; hon kände med
förskräckelse att härnäst han bad henne om något, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 14 23:44:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lifsbild/3/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free