Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - När stormen kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis fick till svar att »hon dock skulle göra Gustaf Hallberg
till den rikaste man på jordem; allt det där gick som af sig
själf, och så satte man sig att vänta på att Amelie skulle
fylla tjugo år, ty dessförinnan ville inte mamma släppa henne
ifrån sig, och inte hann utstyrseln heller att bli färdig förr,
och inte heller grosshandlare Hallbergs nya hus.
Men under tiden lefde de i tanken genom sitt lif, sådant
det skulle bli i det där nya huset. Lyckan skulle fortfarande
le dem emot. Gustaf skulle, förstås, arbeta och sträfva, men
inte oupphörligt, inte »vanvettigt», inte som en sniken
mammonsträl; man skulle veta att njuta af lifvet, ty hvad betydde
det egentligen om »de första hundra tusen» komme några
månader förr eller senare! Och hon, ja, hon skulle bli
hemmets lilla solstråle naturligtvis; hon skulle ha buren fin och
grann när maken flög ditin för att kuttra bort besvär och
förtret och hvarje tanke på leveranser och fakturor. Hon
skulle se till att där tömdes den rätta sortens sherry på
karaffinen, att tofflorna stodo till reds och att bjudningarne
till vännerna inte kommo i kollision med hvarandra. Och
så skulle hon göra musik. Hon kunde ju fyra valser och
två polkor och en hel sonat riktigt bra. Nog fick hon att
uträtta, stackars liten.
Stort därutöfver fick inte en verkligt fin kvinna sträcka
sin verksamhet. O, hvad man gycklade med de där
emancipationsidéerna om kvinnans själfständiga ställning och
förvärf! O, så man skrattade åt kusin Ellen, som »var i huset»
efter föräldrarnes död, och som vid den alltid försenade
frukosten slängde i sig smörgåsarna på ett högst okvinnligt sätt,
för att hinna i tid till bokhålleriskolan, där hon hoppades
vinna medel att framdeles försörja sig själf och slippa ligga
farbror till last!
Ibland, då Ellen sprang i väg nedåt Strandgatan i Amelies
aflagda bottiner och kappa af tre års gammalt mod, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
