Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hennes egen gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mammas vinterkappa och hon behöfde en ny, men man »hade
inte råd». Mammas migrän skulle kanske kunnat bli bra, om
hon fått gå genom en kur på en sjukvårdsanstalt i
hufvudstaden, men man »hade inte råd». Pappa skulle kanske fått
befordran, om han kunnat hålla sig uppe, sett litet mindre
tarflig ut i sin blanka bonjour och visat sig litet mera ute där
han kunnat hitta vänner och gynnare, men man »hade inte
råd». Det skulle varit godt med en bit färskt kött
hvarannan dag, men man »hade inte råd» mer än en gång i veckan.
Man »hade inte råd» att kläda om förmakssoffan och köpa
nya kragar och manschetter till pappa. När där kom någon,
draperades mammas schal med vårdslöst behag öfver det
betänkligaste stället på soffan, och hvarannan morgon stod pappa
med fundersam min vid sitt skrifbord och jämnklippte
kanterna på sina trasiga manschetter med papperssaxen och vred
sin stora mun åt höger och vänster, allt efter som saxen gled.
Det där välsignade: »Vi ha inte råd», »Vi ha inte råd»,
hade susat för öronen på lilla Manda Svensson så långt hon
kunde minnas tillbaka, det ingick så i hennes medvetande,
att hon en gång, då kanariefågeln jublade åt morgonsolen,
helt förskräckt sprang till modern och ropade: »Mamma,
mamma, hur kan Pippi ha råd att vara så glad?»
Det gick väl ändå an med allt ihop, men värst var det
när Landgren, musiksergeanten, som bodde midt emot i
farstun, tog lilla Manda i famn midt i tamburdörren och frågade
om hon ville hålla honom kär, och Manda jublande talade
om’et för mamma, och mamma fick sin svåraste hufvudvärk
och grät och sa’, att Manda »hade inte råd» att kasta bort
sig på en fattig gosse; hon måste ha någon, som riktigt kunde
försörja henne och ... och ... hjälpa pappa en smula med
omsättningarna i riksbanken.
Manda grät i en vecka, hon grät i två, men så sa’ mamma,
att en fattig flicka »inte hade råd» att sitta och gråta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
