Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfor en viss skadeglädje öfver detta förtal, som nersölade
fienden. Det kom ett bittert svårmod öfver honom, där
han i ensamheten satt och rannsakade sig själf. Hvad
den förgrofvade, förråade denna partianda, som mer och
mer ryckt honom och hans meningsfränder in i sin
hvirfvel-gång! Hvad allt på dessa sista år åldrats, dammats ner och
blifvit grått och tungt! Med en suck öfver tidernas
förändring började Otto drömma sig tillbaka till lyckligare
dagar, till sin och sina vänners första verksamhetstid som
unga litteratörer i Stockholm.
Mot det vintertöcken, som nu bredt sig rått och skumt
öfver deras lif, tedde sig dessa år, 1880-talets första, i ett
enda skimmer af sol, mot en bakgrund af himmel, ständigt
blå. Men så hade det också varit en strålande dag i
vårbrytningen, den dag, som för Otto inledde dessa år, dagen
då han sade Uppsala sitt sista farväl och reste ner till
Stockholm för att blifva skriftställare. Hur väl mindes han
icke, livad det hade känts sällsamt att lämna studiernas
stilla vattendrag och styra sin farkost ut på det riktiga
hafvet, ut på djupet, där lifsböljorna brottades, passionernas
stormbyar blåste sitt saltskum mot ens kind, och horisont
öppnade sig bak horisont för ögat, den ena ljusare än den
andra. Där han satt i kupén, som förde honom bort från
de händelselösa dagarna och de stilla drömmarna,
växlade oro, trots och förhoppning i hans själ. Men när han
steg af vid centralstationen, bar han hufvudet upprätt.
Hans mun log som en segervinnares, som visste han med
sig, att han skulle lägga för sina fötter hela den stora
hufvudstaden, hvilken för honom som oberest landtbo frestade
med det okändas alla lockelser af glans och rikedom. Och
där låg också aprils ljusa Stockholm med snösmältning på
gatorna och islossningsbuller öfver vattnen, med solglittret
genom fukten som ett leende genom tårar, låg där och lät
sig godvilligt tagas i besittning af hans ungdomliga fantasi.
Otto tröttnade icke att ströfva från tull till tull, att
insupa de olika stadsdelarnas skiftande stämning och lära
känna kvarterens olika utseenden i skymning och i
soluppgång. Gatan fångade hans inbillning med en nästan
magisk kraft. Dess aldrig sinande omsättning af människor
och händelser eggade hans tankar och fyllde hans bröst
med ett tummel af oväntade känslor. Vagnrasslet, stegen,
rösterna, allt framhäfde hans innerstas melodi som ett
brusande ackompanjemang framhäfver sångstämman. Han lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
