Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i timmar drifvas kring stråkvägarna af hvarje
äfven-tyr, som vinkade från ett par leende flickögon eller en blond,
hängande fläta.
Med allt detta följde ungdomsårens lyckliga kamratlif,
deras osjälfviska gemensamhet i sträfvanden och
förhoppningar, deras unga drömmar och glada öfvermod. Blott
Otto hade gifvit ut sin första bok — en liten samling
karakteristiker öfver samtidens ledande politiska
personligheter — strax märkte han med en blandning af häpnad
och glädje, att han i den obekanta staden hade en hel
krets af okända vänner, som gästvänligt öppnade för honom
sitt kamratskap och sin förtrolighet. Det var
tidningsmän, författare, artister med vers och prosa, färg eller toner,
men alla med något, som slog Otto såsom befryndadt med
hans eget jag. Alla använde de ord, som ofta kommo
honom själf på läppen, och synpunkter, som föresväfvade
honom själf i ensamma stunder af tänkande och grubbel.
De rörde sig i olika tempon, dessa lynnen, men det var
dock något samstämdt öfver dem, som gjorde det
förunderligt ljuft att sitta långa aftnar samman och drömma högt
och oförbehållsamt inför hvarandra. Man hörde samman
utan några frimurarlöften eller någon organisation, hörde
samman helt enkelt, därför att man allesammans voro unga
och hade ett nytt surr af tankar i liufvudet och en ny rytm
öfver puls och blod än de gamla.
Något nytt! Ja, i det ordet fanns kanske nyckeln till
hela den lycka, som spred sitt solljus öfver dessa år. Lifvet
bjöd på så mycket nytt, beständigt på nytt. Nya ansikten
och nya erfarenheter. Nya voro lidelserna, som vaknade i
ens barm, och ny och obrusten den ungdomens slöja af
illusion, som lät dem som barn fröjdas åt kvinnans
löftesord och majkvällens perspektiv. Nya tänkare läste man,
som timrade för ögonen hela världsbyggnader af ny och
dristig resning. Nya vers och toner gåfvo intryck, rusande
och oanade som doften af sällsynta kryddor och exotisk
frukt. I långa drag drack man ur dessa de nya idéernas
och de ofläckade skönheternas bägare. Hvem var icke i de
dagarna med om att se arbetstimmarna flyga förbi som
minuter, att glömma världen, som larmade utanför, och sin
egen lilla värld af vanda önskningar och behof, medan man
satt försjunken i sin läsning, och en ström af idéer steg
het till hjärnan från den volym af Spencer, Renan eller
Taine, som låg uppslagen på skrifbordet. Hvem var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
