Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I första våningen af detta hus bebodde Hessler en lång
fil af stora rum, möblerade med en gammaldags lyx, som
icke var utan sin värdighet. Hesslers starka afsmak för
allt modernt hade frälsat våningen från den allmänna,
nutida grosshandlarelegansen och dess blandning af
kuriositetsbod och möbelmagasin. Här fanns intet af den moderna
uppsjön på konstföremål och fantasisaker, draperier och
portierer. Ej heller stodo soffor och bord i sneda grupper
fram på golfven, som gällde det att evinnerligen spela
fransyska proverb — allt gaf tvärt om intryck af något
kallt och afmätt, spridande en stämning som af ett
gammaldags ämbetsmannahems ceremoniella tyngd. De stora
möblerna från århundradets begynnelse med sina raka
guldornament och sina stela empireformer stodo med behöriga
mellanrum längs väggarna och intogo sina platser med en
pondus, som icke ville veta af någon rubbning.
För Hessler själf var denna ram den bäst passande.
Den stämde samman med allt det tvungna och tillknäppta
i hans väsen, med hans oförmåga att slå sig lös, med den
en smula officiösa hållning, som han bevarade äfven i sitt
privatlif. Man behöfde blott se honom spatsera genom
rummen för att förstå, huru väl denna tunga omgifning
öfverensstämde med hans person, med det bundna
allvaret öfver hans ansikte och hans åtbörder, den styfva
rytmen i hans steg och det puritanska snittet af hans dräkt.
Äfven hans barn — den unge amanuensen och de båda
fullvuxna döttrarna — föreföllo hemma i dessa kalla, stela
rum. De liknade alla sin far, voro storväxta, viljestarka
och allvarliga som han, tunga, lidelsefulla lynnen, utan
skämt och utan gratie. De beundrade och efterliknade
honom. Men den gammalsvenska konservatism, som
imponerade i faderns mäktiga, stridsamma natur, föreföll hos
dem komisk, som en rustning, hvilken de voro för unga
att bära.
Men den, som absolut icke föreföll hemma här, var
frun i huset själf, hur mycket hon än bemödade sig att foga
sig efter sin omgifning. Hon, dottern af en gammal, rik
släkt, hvilken mer än ett sekel fört de stora
godsägarfamiljernas förfinade existens, hörde till en annan värld än
den man hon valt och de barn, hon gifvit lifvet. Redan i
sitt yttre var hon så olik dem, som en kokett liten
Tana-grafigur är olik några af groft material tillhuggna
människobilder. Hon var liten och spenslig med smala händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
