Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr tullsligan 95
Babys ögon sken till, när hon hörde sin älskade
Levertin och hon föll in:
»’När juniaftons ljusa skymning föll,
en brudkvälls bristande och vita slöja,
som staden i sin lätta vävnad höll,
de brukade i fönstersmygen dröja,
de hemlösa, som älskade varann,
men som en helgedom det dolt ’för världen,
en ensam kvinna och en ensam man,
som hemligt ressällskap gjort upp på färden.’»
Baby, sora under ett par månader endast talat
allmänna intressen, hade tydligen fått recidiv. Hon satt
uppkrupen i mitt soffhörn, nattdräkten nedstramad om
de bara fötterna och håret över alla bräddar. Då jag
böjde mig fram för att se på henne, fann jag, att hon
slutit ögonen, medan munnen log, frånvarande och
lycklig. Och jag hörde en liten viskning, som mitt vana
öra dechiffrerade såsom: »to Mennesker–-». När
Baby är sentimental, griper hon alltid till danska.
Det är sviter efter Blicher-Clausen och Ingeborg
Maria Sick.
Jag älskar Baby, men just nu retade hon mig. Och
när så Eva började att repetera: »de hemlösa, som
älskade varann —» medan hon blandade till
vademe-cum i sitt vattenglas, en droppe för var jamb, kunde
jag inte hålla mig tyst.
»Försök inte spela omoralisk», sade jag. »Du är ändå
till slut som vi andra en liten bracka, som vore glad
upp i himmeln, om någon ville ärligen gifta sig med
dig, så du slapp heta Gustafson och fick ligga så länge
du ville om rnornarna.»
Det enda tillfälle, i livet, då Eva är svarslös, är, då
hon har vatten i munnen, och då passar jag också
alltid på att säga henne mitt hjärtas mening. Då dansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
