Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fort för honom att gå. Han var trött och modlös också efter
allt, som han hade gått igenom förut på dagen.
När de stod i sänkan nedanför Hedebybacken, stannade
lilljänta och såg neråt Löven, som låg nyfrusen med hård,
blank is.
Hon frågade om lillgossen mindes vad det var för en
kväll, som mor hade kommit hem och sagt, att Löven var
frusen. Mor hade varit så förvånad över att sjön hade gått
ihop redan före jul, så att hon hade talat om detta hela
kvällen.
— Jo, det var dan före julafton, sa lillgossen. Det var
han säker på.
— Då har den ju legat i fyra dar redan, sa lilljänta. Jag
kan aldrig tro annat, än att den är så stark, att den bär oss.
Det kom nytt liv i lillgossen, så snart som han begrep,
att hon tänkte gå sjövägen.
— Vi ska slå kana ner till Nygård! skrek han till.
— Det är ju passande förstås, sa lilljänta, att ta den
vägen, eftersom Nygård ligger vid sjön.
Hon hade allt sina betänkligheter, men nu var det
lillgossen, som drev på. Han ville inte höra talas om att gå
landvägen. Han skulle prompt ner på sjön.
— Du får säga till mor, att det var du, som ville det,
sa lilljänta, för hon blir inte ond på dig.
Det var inte långt ner till sjön. De stod snart på isen.
Den var så glatt som en ål, den kunde inte vara blankare.
De tog varandra i hand och slog kana neråt Löven.
Detta gick bättre än att knoga på landsvägen. På det här
sättet skulle de nog komma fram, innan det var slut på den
stora kalasmiddagen.
Men så hörde lilljänta ett brusande och ett dånande
bakom sig, som hon alltför väl kände igen. Hon behövde
inte se sig om för att veta vad det var. Hon kände det redan
i nacken. Det var blåsvädret, som hade börjat på nytt.
Det var, som om det skulle ha hållit sig stilla bara för
att locka barnen ut på isen. Och nu kom det och tog fatt
dem och kastade omkull dem.
Det blev alldeles omöjligt för dem att komma fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
