Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång, att han inte mer kunde föra en stråke, men detta
räknade han nog inte heller som fiolspel.
Det var inte hennes förstånd, som sa henne allt detta. Hon
kände, att hon kunde gissa sig till alla hans tankar. Och hon
visste inte om hon skulle skratta eller gråta åt honom.
Ett var då säkert, att inte tyckte han illa om henne,
eftersom han hade ställt till detta mötet mellan henne och
brodern. Eller hade det bara gjort honom ont om henne, för
att hon hade det svårt hemma? Han hade velat skaffa henne
en klok och god vän, som kunde föra henne bort från allt
betryck.
Se, han hade sin stora sorg. Den kunde han aldrig komma
ifrån. Hans käresta var död, och henne skulle han aldrig
glömma. Maja Lisa Lyselius var för honom bara en fattig
tös, som hade suttit och gråtit i spiselvrån, då han råkat
på henne, och som han ville hjälpa till heder och lycka.
Hon fick lov att lyfta upp huvudet och se bort till de
andra. För verkeligen höll hon inte på att falla i gråt, när
hon tänkte på att han alls intet begärde av livet för egen del.
Men just då, när hon slog upp ögona och tankarna gick
som ivrigast genom hennes huvud och hon var full både av
sorg och av glädje och var långt, långt borta från allt det,
som var hennes plåga under andra dagar, då tog det på nytt
i dörrn, och någon stack in huvudet.
Hon stirrade på den inkommande, som var det en obekant,
och hon gick inte emot henne. Moster sköt tillbaka
spinnrocken och reste sig, men Maja Lisa satt orörlig och kunde
inte vakna. Det var knappt, att hon förstod vem som hade
kommit, då hon hörde den främmande säga med sträv röst,
att hon hade följt med Långe-Bengt för att hämta hem Maja
Lisa, och då moster svarade, att pastorskan hade väl inte
så brått, att hon inte kunde lägga av sig kläderna och äta
kvällsvard, innan hon for hem igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
