Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
— Det ser ut, som hade ni bägge två af skräck tappat
hufvudet. Undan med er! Jag ska’ själf se efter.
Blott allt för snart måste hon inse, att fångenskapen var
verklighet.
Så snart hon öfvertygat sig därom, slog hon an en annan ton.
— Min Gud! utbrast hon. Vi kunna ju inte stanna kvar här.
Ni måste försöka spränga upp dörren.
— Ja, om det bara vore möjligt, utlät sig John. Dörren är
ju gjord af tjock ekplank och dessutom på yttersidan beslagen med
järnplåt. Hur ska’ vi få bugt med den, då vi inte ens ha
tillstymmelse till verktyg?
— Så försök då skjuta tillbaka regeln; nog ha ni väl
åtminstone en knif på er?
Grefven tog fram sin fickknif. Men redan vid första
försöket att med den öppna låset bröt han af bladet.
— Ja, det kunde jag väl ge mig tusan på, att det inte skulle
lyckas, gnisslade han. Låset är så rostigt, att man med knapp nöd
kan öppna det med nyckeln.
Nu voro goda råd dyra. Alarm ville de icke slå, emedanfde
därigenom kunde ha förrådt sig själfva.
I ren förtviflan rusade de båda männen upprepade gånger
samtidigt emot dörren tör att försöka spränga upp den.
— Förskräckligt, jämrade sig Anna. Det går ju inte. Vi ä’
verkligen dömda till att stanna kvar på detta ställe. Och bringas
oss ingen hjälp utifrån, så måste vi här ömkligen omkomma och
dö den kvalfulla hungersdöden.
Då hördes ett buller, som om ytterdörren till grafkapellet
öppnades.
Fångarna andades strax lättare och lyssnade med återhållen
andedrägt.
Mycke’ riktigt.
De hade icke misstagit sig. Nu hörde de ljudet af steg, som
där ute närmade sig. Och nu — nu knackade det på dörren.
— Hallåh, grefve Adlerström! ljöd en röst som ur grafven.
Är ni där?
— Öppna! Hvem ni än är, så öppna i alla fall och släpp
ut oss! skrek Anna i sin ångest och förtviflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
