Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 29. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
— Vi komma inte, utan vi ä’ redan här, röt grefven i glädjen
öfver att ha kännt igen sin frus röst
Han svingade sig upp på fönsterplattan; men när han sedan
hoppade ned, hakade en fönsterkrok tag i hans kappa, och han
blef hängande där. Men icke nog därmed, han slog äfven hufvudet
mot väggen.
John följde ögonblickligen efter ut genom fönstret.
Utan att bry sig om grefven satte han i väg bort till muren.
Men han hade knappast hunnit dit, innan han ofvanifrån
fick ett så bastant slag i hufvudet att han for baklänges som en
drucken och började ragla hit och dit.
Då reste sig grefven åter upp.
— John, John, hvar är du? Hvart ha de tagit vägen? skrek
han, när han ej längre såg till någon där uppe på muren.
Nu först tycktes John känna smärtan, som slaget förorsakat
honom.
Han utstötte ett skri af vrede.
— Mitt hufvud! Aj, mitt hufvud! jämrade han sig sedan.
Karlen har bestämdt spräckt min hjärnskål.
— Hvem då? Hvad är det med dig, John?
— Hvad det är med mig? Åh, jag fick mig ett tjufnyp. Såg
ni inte, hur den skurken uppifrån muren slog till mig med käppen
i hufvudet, så att det blixtrade för ögonen och jag förlorade både
syn och hörsel?
— John, olycksmänniska, vill du därmed säga, att de äro
borta? stönade grefven.
— Där utanför ä’ de; bara muren är emellan dem och oss.
— Fort! Fort! Hvar är vår repstege? Upp . . . fort upp!
Vi måste upphinna dem, kosta hvad det vill! skrek grefven och
sprang fram och åter utmed muren för att finna repstegen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
