Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
väninna Hildur Liljefeldt skall finna nödig vård, skydd, hjälp och
bistånd.
Då utbrast Lilly klagande:_
— Hvar äro vi, Folke? Finns det ej i närheten någon
människoboning, där vi kunna finna en tillflyktsort? Till staden kan
jag inte resa nu.
— Då ledsagar jag er till en persons stuga, hvilken person i
går blef häktad, och det, såsom jag förmodar, alldeles oskyldigt.
Jag har gjort hans hustru och barn en välgärning, hvarför ni där
kan påräkna tak öfver hufvudet, ett vänligt bemötande och den
djupaste tystlåtenhet.
För grefvinnan var det nu i själfva verket likgiltigt, hvart det
bar i väg, ty för närvarande gällde det endast att komma till ett
ställe, där hon först kunde hämta sig en smula från alla
sinnesskakningar" och ansträngningar, och där hon var utom all fara för
förföljarna.
Så fort, som det var möjligt för Lilly, gingo de tre personerna
vidare.
Ändtligen hade de uppnått den under öknamnet långe Masse
bekante, nu häktade tjufskyttens stuga.
Folke slapp besväret att först väcka fru Mattson, ty hon hade
ännu ej fått en blund i sina ögon.
När Folke knackade på fönstret, var hon genast där.
— O Gud, inte han, inte min Wilhelm, snyftade kvinnan, när
hon fick syn på herr Wallmark.
Denne upplyste henne ^ nu i få ord om sitt ärende, Hvarpå
kvinnan med största beredvillighet genast öppnade ytterdörren och
bad de där ute väntande stiga in.
På anmodan af Folke hängde kvinnan genast för fönstren, på
det att intet obehörigt spejaröga skulle kunna se in i rummet.
Fort gjorde hon sedan i ordning en bädd åt grefvinnan Lilly,
så godt resurserna tilläto.
Wallmark hade icke misstagit sig, när han hoppats, att hustru
Mattsson redan af tacksamhet mot honom på det beredvilligaste
skulle uppfylla alla hans önskningar, så långt det i hennes
förmåga stod.
Hon frågade icke, hvilka Lilly och Greta voro, och drog sig
Lilly I. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
