Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
— Det är räddning i nöden, stönade han.
I nästa ögonblick befunno de sig i ett litet kammarliknande
rum, från hvilket en löntrappa ledde ned till den egentliga
graf-kammaren.
Nedgången till denna trappa var stängd af en fallucka.
Det föll inte alls de båda männen in att stiga längre ned,
ty detta deras nuvarande gömställe erbjöd dem ju säkerhet, för så
vidt det under för handen varande omständigheter kunde bli tal om
säkerhet.
Förvaltare Berglind kände ju också till detta gömställe,
alldenstund han den där natten, då Folke och Tschang Yao uppsökt
grefven i hans egen våning, af dem hört, att det fanns en hemlig
nedgång till graf kammaren.
I detta trånga gömställe stodo nu de båda brottslingarna tätt
bredvid hvarandra och lyssrjade med återhållen andedräkt.
— John, hviskade grefven, hur förhåller det sig egentligen
med den där torparen? Berglind talade om honom, såsom du ju
själf hörde.
— Det vet ni ju redan, svarade betjänten.
— Ännu vet jag ingenting alls, åtminstone ingenting med
bestämdhet; men nu måste du fram med rena sanningen, så att jag
vet, om det är oss polisen spanar efter eller ej.
— Jo, det är nog oss det gäller, menade John. Jag beklagar
ingenting mera, än att jag den där gången inte träffade den
gubbtjufven Moberg bättre.
— Verkligen alltså? Det var du och inte Mattsson, som sköt
på gubben. O Gud, det är då icke längre något tvifvel
underkastadt, att polisen förföljer oss. Men hvarför begick du också denna
kolossala dumhet? Den gamle mannen hade ju inte gjort dig
någonting för när.
— Hade han inte? Det varj väl också konstigt. Ni vet ju,
att den gamle idioten tänkte taga närmare reda på och anmäla
historien med barnungen. Jag ville bringa honom till tystnad och
komma hans förrädarmun att för alltid förstummas.
Grefven utstötte ofrivilligt ett halft undertryckt skri af ångest
och föll ned på sina knän.
Var lugn! Tänker ni själf förråda oss? hväste John i
vredesmod-Tänk, om spionerna, som stryka omkring där ute, nu hört ert skri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
