Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
detta, om icke vigselringens upphittande hos honom väckt ett
ovanligt intresse för de här timade händelserna.
Han gick upp på landsvägen, alldenstund det föreföll honom,
som hade en person äfven legat där i dammet. Då fick han till
sin stora öfverraskning där syn på en blodfläck.
— Här har alltså verkligen utkämpats en strid, mumlade han,
och i denna strid måste grefve Adlerström ha personligen deltagit.
Gud, skulle här rent at föreligga ett nytt brott, som grefven i
gemenskap med sin betjänt förröfvat?
Då, medan han forskande såg sig omkring åt alla sidor,
föreföll det honom, som hade han hört ett nödrop. Han frågade
därför med hög röst:
— Hvem är här? Ropade någon?
Men han erhöll ej något svar.
— Skulle jag ha misstagit mig? mumlade han.
Men nej; den unge mannen hörde nu ett stönande ljud inifrån
skogen.
Men aet lät så dämpadt, som om den person, hvilken utstött
det, befunnit sig på tämligen långt afstånd från landsvägen.
— Jag kommer, jag kommer, ropade nu den unge mannen,
hvilken ej var någon annan än vår Tschang Yao.
Några ögonblick senare stod denne bredvid Mattsson, som vred
sig i plågor och fortfarande var halft medvetslös.
Tschang stod där icke handfallen och tafatt; snart hade han
lyckats återkalla den beklagansvärde Mattsson till fullt medvetande.
Han fick nu veta, hvem han här kommit till hjälp, och huru
Mattsson råkat i denna förfärliga belägenhet.
— Och hvad tänker ni nu göra? frågade Tschang, sedan
Mattsson helt frimodigt för honom talat om sin flykt, sitt möte med
polismännen och orsaken , till bataljen mellan honom å ena sidan
och grefven, John och kusken å den andra.
— Kan herrn fråga det? utlät sig Mattsson. Det är
naturligtvis min skyldighet både mot mig själf och min familj att genast
skynda till staden och där sätta min plan i verkställighet, den
nämligen att låta häkta John.
— Men har ni då också betänkt, herr Mattsson, att ni
i så fall antagligen genast vid er ankomst till staden åter blir
häktad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
