Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
och jag hoppas, det man nu skall sätta mera tro till min försäkran,
att jag är oskyldig, än som hittills varit fallet.
Sedan gick fången ytterligare ett steg närmare den krampaktigt
gråtande och snyftande flickan.
— Gråt inte, snälla ni, sade han i mild ton, utan gläd er i
stället, för det den käre Guden i rätt tid bevarat er för att ingå en
närmare förbindelse med den skurk, som icke ryggat tillbaka för
den synden att trakta efter er fars lif! Hade han vetat, att hans
olyckliga offer icke strax ljutit döden, så skulle han tvifvelsutan ha
satt kronan på sin brottsliga handling genom att fullborda mordet.
Gråt inte! Hys ej medlidande med en sådan skurk! En bof, som
ville gifta sig med barnet till den man, hvilken han lömskt
nedsköt, borde väl rätteligen steglas och styckas. Men hvilket straff
den gjort sig förtjänt af, som störtat tvänne oskyldiga i fördärfvet
och ryckt försörjaren från en stackars kvinna och hennes små
oskyldiga barn, det kan ni ju, efter hvad ni nu hört, själf inse.
Flickan slog i förtviflan ihop händerna öfver hufvudet.
— Ja, ja, det är så: John är brottslig, klagade hon. Mitt
hjärta har från allra första början sagt mig, att han är den
skyldige. O min’ Gud, och jag, som inte ville tro det! Jag var så rädd
för att ha gjort honom orätt, — Ja, ja, jag ryste för honom, när
jag sista gången talade med honom. — Herr — herr
öfverkon-stapel, jag ber er, gör allt, hvad ni kan, för att denne oskyldigt
anklagade herre äfvensom den stackars Mattsson snart åter må bli
försatta på fri fot! Jag skulle inte kunna uthärda det, om jag visste,
att så många oskyldiga måste lida under förbannelsen af de dåd,
som den skurkaktige John förröfvat. Förbannelse öfver den usling,
som gudlöst utsträckte sin mördarhand för att förkorta min
stackars fars lif!
Polismannen bad Borin tills vidare stanna kvar i torpet, för
att Thora och hennes föräldrar icke skulle vara utan skydd, i
händelse John skulle komma för att utkräfva hämd.
Vi kunna ju lätteligen tänka oss, hur glad den nyutnämnde
kusken var, för det John redan blifvit så godt som fullständigt
demaskerad.
När polismannen, som själfmant åter befriat fången från
bojorna, tog afsked, räckte Thora den senare handen och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
