Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1196
ung, karaktärslös spelevink, som ej förstod att uppskatta denna ädla
flickas värde.
Visserligen mätte han Tschang Yao med forskande blickar, ty
att det var denne, som Greta älskade, det hade han genast förstått
af flickans förhållande; men hvad han här såg, det öfverändakastade
tvärt allt, hvad han hittills tänkt sig om denne man.
Att tilltro denne allvarlige man obeständighet och småaktig
kärlekslöshet, det skulle väl ändå ha varit en bra vågad, betänklig sak.
Främlingen såg sig nu stå inför en gåta, som han ej
förmådde lösa.
Den vackra flickan kunde han omöjligen tilltro skulden till
brytningen med den, hvilken hon skänkt sitt hjärta, men sedan han
sett denne man, vågade han icke heller anse honom i stånd till ett
oädelt tänkesätt, ännu mindre till en hjärtlöshet.
Saken intresserade honom nu i ännu högre grad, och han
beslöt att om möjligt lösa denna gåta och att äfven återförhjälpa
flickan till den förlorade lyckan.
Greta hade begifvit sig till Lilly och Lea, hos hvilka gamla
Milinski och den trogna turkiska tjänarinnan Zuleika uppehöllo sig.
När Greta steg in, såg grefvinnan Lilly vid första ögonkastet
att hon gråtit.
Hastigt steg hon upp, gick emot väninnan, slog sin arm kring
hennes hals och frågade:
— Hvad nu då? Käraste Greta, du har ju gråtit? Hvarför
är du så ledsen? Ja, det är så. Se. nu gråter du ju igen. Hvad
har då händt dig? Har någon förolämpat dig, eller känner du dig
kanske rent af sjuk?
Greta besvarade Lillys omfamning och hviskade:
— Haf tack för ditt deltagande, Lilly; men om du tycker om
mig, begär då inte nu att få veta orsaken till min bedröfvelse! Ja,
nämn ej ett ord därom, ty jag måste vaia stark, mycket stark, om
jag skall kunna sätta mig öfver den smärta, den olycka, som
drabbat mig.
— Greta, hvad i Guds namn är det med dig?
Med dessa ord skyndade äfven Lea till.
Greta befriade sig med mildt våld ur Lillys omfamning, sträckte
liksom afvärjande bägge händerna emot Lea och utbrast:
— Om I viljen, att jag ska’ stanna kvar och icke löreJraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
