Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hortus Uplandicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Denna blomtyp än en af de allmännaste och i alla sina
modifikationer en af de enklaste.1 Jämförliga därmed äro Tetrandrias och
Hexandrias blommor. Octandrias och Decandrias blommor äro likaså
allmänna och enkla typer med fördubbling af ståndarnas antal.
Hvar och en af dessa klasser är en naturgrupp i biologisk (ekologisk)
betydelse, sedt från synpunkten af växternas »nuptiæ», och t. o. m.
Pentandria-blomman, som återkommer i det största antalet
modifikationer (Campanula — Primula — Umbelliferæ — Chenopodium
etc. etc), är genom sättet för dess infogande i sexualsystemet ett
exempel på, att Linné söker ett i naturens ordning djupare grundadt
föreningsband, än talförhållanden.2 Därför äro också från
antalsklasserna (i—13) undantagna de blommor, som hafva en i något
annat afseende märklig typ (14, 15, 17, 19 m. fl.); dessa
karakteriserar Linné i själfva systemet med några fa abstrakta kännemärken,
men hvarje botanist vet, att kännedomen om dessa klasser hvilar på
en regel, som Linné fbreskrifver för all systematisering i naturlig
riktning, nämligen »facies occulte consulenda» (det allmänna utseendet
bör oförmärkt rådfrågas). — Kring de nämnda större och släktrikare
klasserna har Linné sedermera inpassat de mindre, som ej äro i
samma grad enhetliga som de förra och därför ej heller fullt
jämnbördiga med dem (t. ex. Monandria, Diandria, Dodecandria), utan
snarare att anse såsom abstraktionsprodukter till schemats utfyllande.3
Några af dessa småklasser innehålla också mera afvikande växttyper,
om hvilkas plats Linné helt naturligt visar någon tvekan. Så har
han t. ex. i början fattat Esculus såsom en pentandrist, liksom om
han lagt större vikt vid blommans allmänna typ, än vid det
öfver-raskande 7-talet i ståndarkretsen, ty i Hört. Upl. 3, där vi för första
gången se en växtlista efter sexualsystemet, står Esculus i klass 5:1.
Lika tveksam var Linné vid Euphorbia: i Hört. Upl. 3 (appendix)
1 Jämför Linnés eget yttrande i Philosophia botanica (1751), sid 60:
»Nume-rus naturalissimus est, quod Calyx in tot segmenta, quot Corolla dividitur, quibus
Filamenta respondent singulo singulis Antluris instructo» och »Quinarius
nume-rus (= femtalet) in Fructificatione maxime frequens est, ut ex Pentandria,
Synge-nesistis aliisque patet».
* Den genus-förteckning som finnes under Pentandria i Systema naturæ (i:a
uppl.), Classes plantarum (1738) o. s. v., är mycket enhetlig. De till blomman
mera afvikande Impatiens, Lobelia och Viola m. fl. föras till andra klasser (Syngenesia).
* Om sin Heptandria gör Linné följande betraktelse i Flora Lapponica (under
Trientalis, sid. 103): »Mirum est, quod natura in regno vegetabili adeo parvi fecerit
numerum septenarium in omnibus partibus fructificationis» (Förunderligt nog har
naturen brytt sig mycket litet om 7-talet i alla blommans delar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
