Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
est vas pollen producens et dimittens, d) Pericarpium est vasculum
semina producens et dimittens, e) Filamentum ... est pes a7itherœ^ f)
Germen est. .. rudimentum immaturum, existens prϊpue eodem
tern-pore, quo anthera pollen dimittit, g) stigma est apex germinis roridus^
h) stylus est pes stigmatis, connectens illud cum germine, i) corolla
et calyx sunt tegumenia staminum et pistillorum, o. s. v.
9. Nektarie?’na> d. v. s. honungsgömmen och honungskörtlar,
äro till både namnet och betydelsen först urskiljda af Linné. I Fund.
bot. 86 och 110 omnämnas de såsom ett slags kronblad, och ingen
annan förklaring lämnas, än den som namnet innebär, — ty att
blommorna afsöndra honung, var ju allbekant och har väl varit
iakttaget så länge som biskötseln existerat (de klassiska skalderna omtala
ofta blommornas »mel» och »nectar»). Linné ger dock en anvisning
om sin mening genom att anföra flera släkten såsom exempel,
däribland Aquilegia, Helleborus, Aconitum, Passiflora, Parnassia. I den
föregående botaniken omtalas inga organ af detta slag, ehuru
Tourne-fort beskrifvit de blomdelar, som vi numera med en af Linné
uppfunnen term kalla »sporre» (»calcar»); så t. ex. säger Tournefort om
Viola: »det nedersta bladet slutar i ett utskott» (in caudam desinit)
och om Aquilegia-blomman: »några kronblad äro platta, de öfriga
kupiga» (cetera cucullata). Vaillant skilj de hos Aquilegia mellan två
slags hylleblad: de platta kallade han calyx (foder), de sporrebärande
däremot petala (kronblad), hvilkas uppgift således är saftafsöndringen.
Det är dessa senare, som Linné kallar nektarier. Från dem skiljde
han i början de körtlar eller »glandulæ», som han iakttagit i en
mängd blommor och som han under namnet »glandulæ nectariferæ»
noga beskrifver i sina genuskaraktärer uti Genera plantarum, där de
än omtalas under kronbladen, än under ståndarna (se t. ex.
Tetrady-namia, Reseda, Salix). I Philos. bot. 110, sid. 73, sammanslår Linné
alla dessa honungsalstrande och -förvarande organ under termen
»nectarium», dock med en förutskickad upplysning, att »honung
af-söndras i de flesta blommor» (för honungen användes uttrycket »mel»,
d. v. s. bihonung). På detta ställe har Linné samlat en stor mängd
iakttagelser och såsom exempel tjäna ej mindre än 89 växtsläkten,
men uppenbarligen äro i några fall äfven andra organ medräknade,
än de i verkligheten honungsalstrande (så t. ex. bikronan eller
»co-rona» hos Narcissus, Silene, Lychnis), och t. o. m. några som hafva
en helt annan natur (t. ex. i Urticas hanblomma den rudimentära
pistillen?). Här framställas dock en mängd fall, som äro mycket fina
och säkra iakttagelser, t. ex. honungsorganen hos Orchis, Lilium,
Bromelia, Cardiospermum, Mirabilis, Butomus, Lathræa, hvilka alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
