Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
sunt», Philos. bot. 147, sid. 93; d. v. s. genom att passivt röras af
luften), hvarigenom »växten blir kraftigare» (d. v. s. bättre närd).
■— Genom växternas förmultning bildas äter mylla, »den rätta
gödseln och födan för växterna.»1 — Det försiggår alltså ett
kretslopp af ämnena, en »kroppsförflyttning», som Linné med ett
skämtsamt uttryck2 benämnt »metempsycosis corporum» (ämnenas
själavandring).
— »Alla plantor växa vildt här och där i världen» (Rön om
växternas plantering, 1739). »Där örten växer vildt är klimatet eller
dess himmel och hvad ytterligare till dess förkofran tarfvas så fatt,
som växten i sig själf äskar. Med klimat förstås här alla fyra
ele-menterna, uti och af hvilka alla växter hafva sitt lif, som äro jord,
värme, luft, vatten.»
— J ordmånens beskaffenhet är ett af de förnämsta villkoren för
växtlifvet. Hvarje jordmån frambringar särskilda och olika växter, ja
ej ens stenar och trädstammar göra undantag (Oeconom. nat, Am.
ac). Exempel härpå erbjuda isynnerhet torra ställen. De visa, att
blott bestämda växter trifvas på en mark af en viss beskaffenhet. —
»Backarna på Gotland, som äro så torra, att ingen ört tyckes kunna
växa på dem, hafva sina egna växter, som man sällan ser på andra
orter, såsom Herniaria, Thymus serpyllum, Calamintha acinos,
Trifo-iium arvense, Galium verum, Potentilla argentea» (Gotl. resan, sid.
239)- — Växterna på Ölands alfvar »förtjäna uppmärksamhet såsom
de där trifvas på den allra torraste och skarpaste häll« (12 arter, Öl.
resan, sid. 12). »Alfvaret sågs (nära Resmo) helt brunt med gröna
ränder, långs och tvärtföre strukna; under en helt torr, steril,
brun-aktig mylla, knappt af en tvärfingers bredd, funno vi själfva alfvaret
af en häll- eller golfskiffer, remnad såsom is i starkaste köld. Öfver
dessa remnor växte gräs, emedan fuktigheten i springorna längre
kunde kvarhållas» (Öl. resan, sid. 6g). — En sandmo hyser blott de
växter, som växa på den allra magraste mark: tallskog, ljung,
blåbärsris, mjölonris, krustätel, renlaf. — På sandberge?t äro sandhafren
(Ammophila arenaria) och sandstarren (Carex arenaria) de enda
växter, som kunna uthärda (Öl. resan, sid. 139). Sandhafren uppbygger
dynerna, ty ju mer sanden blåser till detta gräs, desto frodigare
växer det, och högre sandberg uppstå därigenom, som förtaga all
tillförsel af sand till den mark, som ligger längre in i landet (Gotl.
resan, sid. 205). — Kalkstenslafven, Lecanora calcarea, har sitt till-
1 Att växterna förtära organisk näring i jorden (»humusteorien»), finnas ej
ut-taladt hos Linné.
2 Västgöta-resan, sid. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
