Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häremot, är ej den anatomiska olikheten, utan han framhåller i främsta
rummet elefantens intelligens och de sistnämndas lefnadssätt i vatten.
Den tredje ordningen Ftroe kritiseras med rätt, emedan den innehåller
ej blott rofdjur utan äfven mullvader, näbbmöss och igelkottar. Glires
erkänner PENNANT bilda en naturlig ordning, om flädermus-släktet
Noctilio uteslutes. Den femte ordningen Pecora godkännes, men
Belhta anser Pennant innehålla nästan för heterogena element, ehuru
de alla äro ungulater. Slutligen med afseende på hvalarne är
PENNANT fortfarande fängslad af gamla fördomar och säger, att de böra
till följd af frånvaron af hår och fötter samt på grund af deras
fisklika skapnad och lefnadssätt i vatten frånskiljas som en särskild klass.
Trots det att Pennant’s kritik af Linné i vissa afseenden var
berättigad, blef resultatet af hans egen systematisering ej något framsteg.
Han indelade nämligen »fyrfotadjuren» (d. v. s..däggdjuren med
frånskiljande af hvalarne) i 4 •»divisiones* nämligen djur med hofvar, med
tår eller fingrar, med fenor och med vingar. Dessa hufvudafdelningar
uppdelas sedan i sektioner. Inom ungulaterna äro dessa två till
antalet. Den första omfattar blott de enhofvade och den andra alla
öfriga, sålunda både LlNNÉ’s Pecora och Belltue (utom Equus samt
Elephas). Detta var sålunda långt ifrån något framsteg utan tvärtom,
ty Linné*S Pecora var dock en naturlig afdelning. Bland digitatema
gjorde Pennant fem sektioner, en för apor och en för rofdjur, en
för gnagare, dit också insektätarae fördes, en för sengångare och
bältor semt en för myrkottar och myrslokar. De två första af dessa
äro (relativt) naturliga afdelningar, men de senare ej, och om
insekt-ätarne föras till rofdjur som hos Linné eller till gnagare som hos
Pennant, kan ungefar komma på ett ut, så länge deras särställning
ej erkännes, och att skilja myrslokarne från bältor och sengångare
är ej befogadt. Till de fenbärande »Pinnated» räknade PENNANT
såväl själhundar som sirendjur, hvadan äfven denna afdelning var
artificiell. De vingbärande eller flädermössen bilda naturligtvis en
homogen afdelning.
Det torde framgå häraf, att PENNANT ej lyckades utarbeta något
bättre system öfver däggdjuren än Linné före honom. Delvis
berodde detta därpå, att han i likhet med Ray lade obehörig vikt på
djurens lefnadssätt och förekomst. Något betydande framsteg i
ifrågavarande hänseende gjordes ej heller af någon annan, förr än CuviER
ett par decennier senare genom anatomien och osteologien lade en
fastare grundval, än man förut haft. Man kan sålunda säga, att
Linné’s supremati med afseende pä däggdjurssystemet sträckte sig till
Cuvier’s tid och cn hel del af hvad han gjort är ännu beståndande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
