- Project Runeberg -  Linné i Upsala och i Amsterdam /
4

(1878) [MARC] [MARC] Author: Aurora Ljungstedt With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läsa teologi och grekiska, hon skall se att blomsterstudiet
kommit till heders, oeh glädjas och känna sig stolt och
lycklig öfver min framgång,“ återtog Carl med allt mera
höjd röst och allt mera glänsande blickar.

“Akta dig, broder! Högmod går för fall,“ inföll
Arctædius allvarsamt och knackade ur tobaksaskan emot
bordskanten.

“Högmod!“ utropade Carl förtrytsamt. “Kallar du
högmod, den glädje man känner öfver en ny idé, öfver
att få frambära en ny sanning inför menniskorna, att
kunna lyfta en aldrig så liten flik af naturens
hemlighetsfulla förlåt? . . . Hur älskar du icke sjelf studiet af
din amphibia och icthyologia . . .“

“Nå nå, stilla dig; jag menar bara att din glädje
torde blifva kort . . . Man säger att Rosén får sin vilja
fram i allt, nu sedan han gift sig och blifvit slägt med
sjelfva ärkebiskopen. Han förargas nu i synnerhet öfver
att dina kollegier i proberkonsten äro så besökta och
harmas öfver din resa på Vetenskaps-societetens
bekostnad i somras.“

“Men jag trotsar honom, och jag känner att jag
skall lyckas till slut . . . jag känner makten af den ande
som lefver inom mig!“ återtog Linnæus med ungdomens
och snillets hänförelse ocli godtrogna tillit till framtiden
och sig sjelf.

I samma ögonblick öppnades dörren helt sakta och
varsamt, och ett papper inkastades på golfvet.

“Hvad nu! Hvem är der? . . . Ha vi julafton i qyäll?“
tillade han förvånad, då ingen menniska syntes och dörren
åter tillslöts.

“Något upptåg af kamraterna,“ sade Arctædius helt
lugnt och vände sedan tennstopet upp och ned emot sina
läppar, för att njuta af de sista grumliga och jästblandade
dropparne deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneupoam/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free