Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti ett högt olivträd hängde, ungefär sex alnar från
marken, en man, bunden med ett bastrep om halsen vid
en af de tjockaste grenarne. Hans drägt, bestående endast
af en mörk, fotsid ylleskjorta, hopdragen kring midjan med
en trasig silkeduk, betecknade honom såsom tillhörande den
fattigaste samhällsklassen, på samma gång som hans starkt
utpreglade ansigtstyp omisskänneligt angaf en jude. Lifvet
hade, sedan timmar, flytt ur den stelnade kroppen, som
roffoglarne nu börjat söndersarga; ögonen voro redan rifna
ut, och från deras tomma hålor gingo, utför kinderna, hem-
ska spår liksom af två blodiga tårefloder ned till den gapande
munnen, ur hvilken tungan låg ohyggligt uppsvälld, svartnad
samt nästan genomskuren af tänderna. Den olyckliges döds-
kamp syntes hafva varit fruktansvärd, ty de krampaktigt knutna
händerna omslöto ännu grånande lockar, dem han i ångesten
slitit från sitt hufvud. Jag vet ej hvad särskildt, obeskrif-
ligt skräckinjagande der låg uti anblicken af detta lik; något
icke blott fysiskt frånstötande, utan fastmera något liksom
moraliskt afskyvärdt, en ohygglig hemlighetsfullhet, som för
tanken ställde den döde i outredt samband med någon
vidunderlig illgerning, ett af dessa brott, hvilka ingripa
uti häfden, omstörta välden och kasta förbannelse öfver
hela folk. I förstone stod jag liksom förlamad, och det
dröjde flera minuter, innan jag hann så samla mina kraf-
ter, att jag förmådde tillsluta ögonen; men dermed var
också förtrollningen bruten, jag vände mig hastigt om
och störtade derifrån som en vansinnig. Väl tio gånger
borde jag, under loppet utför, hafva krossats mot klipporna,
ty utan att se mig för och skälfvande i alla leder,
ilade jag hejdlöst framåt. Likväl uppnådde jag oskadd flod-
stranden och stödde mig, med svigtande knän och pannan
ännu fuktig af kallsvett, mot broräcket för att hemta andan.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
