Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hade det gynnsammaste tillfälle yppat sig till fån-
gens befriande; jag smög mig fram emot väggen, der han stod,
och blickade forskande omkring; men intet tecken förebå-
dade, hvad jag väntade: öfverallt såg jag blott ondskefulla eller
likgiltiga ansigten; — i det samma blåste trumpeterna till
uppbrott, och tåget satte sig åter i rörelse. Allt hopp var
således förbi, ty sedan de väl voro utkomna på fria
fältet, hade det varit vansinnigt att tänka på ett an-
grepp. — Mitt hjerta beklämdes; — jag hade således
bedragit mig! Hvar voro nu, tänkte jag, alla de, hvilka
han hade botat och hjelpt? Hvar alla de, hvilka ännu
dagen förut lupo efter honom på vägarne och trängdes
omkring honom i templet för att söka tröst i hans ord?
Hvar voro de väl nu, då han, i sin ordning, skulle be-
höft deras hjelp!
Tåget slingrade sig långsamt fram på den breda, dam-
miga väg, som ledde upp till afrättsplatsen. — Det hade
börjat blåsa starkt, och de moln, hvilka jag nyss hade sett
stå så lugna och rosenskimrande vid horizonten, drogo nu,
blyfärgade och mörka, i snabbaste fart öfver våra hufvuden.
Mellan damhvirflarne kunde jag stundtals på afstånd urskilja
den korsbärande, med sitt långa, mörka hår fladdrande för
blåsten. På sidan om och ett litet stycke ifrån honom
framskred en grupp af fem eller sex fattiga qvinnor och
män; hvarje gång den arme dignade ned under sin för-
krossande börda — och det hade redan skett tre gånger,
— skyndade de gråtande fram för att bispringa honom
och hjelpa honom att lyfta upp korset; men för hvarje
gång blefvo de af soldaterne obarmhertigt stötta tillbaka.
Främst ibland dem gick en qvinna, som de öfrige syntes
egna den ömmaste omsorg; jag kunde icke se hennes an-
sigte, men jag hörde folk omkring mig säga, att det var den
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
