Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 CERVANTES’ DON QUIJOTE.
sonalförteckning i sin klassiska enkelhet icke
tar upp mer än sju så kallade »interlocutores»,
nämligen Scipio, Jugurta, Cajus Marius, Tvänne
sändebud från Numantia, Romerska soldater,
Quintus Fabius och Maximus, Scipios broder.
Man skulle kunna säga, att detta är
symboliskt för Cervantes och hans skolas
klassiskdramatiska ståndpunkt, en ytlig föregifven
klassisk formimitation, inom hvilken
författaren hvarken kan eller vill göra sig fri från
folkdramats vidunderliga rikedom. Trots ofvan
anförda jämte åtskilliga andra poetiska, eller
åtminstone vältaliga ställen, kan man därför
ingalunda instämma i A. W. Schlegels
omdöme, att »Numancia står på den tragiska
ko-turnens höjd» *. Ty från det grekiska dramats
enkla idealitet är Numancia lika aflägset, som
någonsin folkdramat.
Redan före Cervantes hade en dramatisk
skola i Sevilla, representerad af nu mera till
största delen förgätna författare, uppstält som
sitt mål en antik, förnämligast latinsk,
efter-härmning. Om denna skola yttrar Juan de
la Cueva (född omkring 1550), också en
dramatisk föregångare till Cervantes, i sin på
terziner affattade poetik (Ejemplar poético), att
dess medlemmar i allt iakttogo de reglor, som
* A. W. Schlegel, Dram. Vorles. III, 345 (2 AufL).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
