Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ska och latinska, eller linska och
grekiska eller tillochmed både ined
finska, latinska och grekiska
benämningar. Någon bestämd princip hade
dock härvid bort följas. Det bästa
och rikligaste förfaringssättet
härutinnan är säkert det, som äfven hr
Geitlin iakttagit, nemligen att hålla
sig till den allmänt brukliga latinska
terminologin och vid sidan deraf
upplysningsvis bifoga de till eget språk
öfversatta konstorden. Så har
emellertid hr C. icke förfarit utan
tvärtom förbisett all konseqvens både i
purism och impurism *. Ty ur den i
* Den allmänna grammatikalisk»
terminologin bör ingalunda åsidosättas, om ock
derjemte en förfinskning af de fremmande
termerna isynnerhet dä kan vara till stor
nytta, när någon enhet och bestämdhet i
uttrycket af de finska konstorden hunnit
och kunnat åvägabringas. Men sådant
förhållandet nu är, blir en finsk skolpilt
alldeles förbryllad af den brokiga mängd
termer, hvaraf de finska läroböckerna nära
nog hvimla. När t. ex. hr Geitlin talar
om nimittävå (nominativus), omistava,
(genitivus) o. s. v. begagnar hr Y. K.
termerna nimentö, omanto, o. s. v. och hr
Canne-lin har blott nominativo, yenitivo, o. s. v.
Der åter Geitlin använder uttrycken
ulos-kohtaineu muuto (forma activa) och
vastakoh-tainen muuto (forma passiva), har Y. K.
tekiällinen och tekiälön samt Cannelin aktivo,
passiro (och medio’). När vidare hr G.
benämner infinitivas på finska injinitivo, öf
versätter hr O. det ytterligare med
måärä-tön t apa och hr Y. K. kallar denna
verbalform sianto. På samma sätt G. =
parti-cipio (participium); C. = participio eli
laa-lutapa; Y. K. = verTanto (participium). —
Ännu vidare. Den kasus i finska språket
t. ex. Helenius i sitt lexikon kallar accu-
andra språk nästan öfverallt
vedertagna grammatikaliska terminologin
finnas i hr Cannelins lärobok t. ex.
icke vocales (blott ääntiöt), men
deremot semivocales (p. 7) och ancipites
(p. 4), de båda senare också i finsk
öfversättning; — icke consonantes
(blott kerakkeet), men väl deras
un-derafdelningar (p. 7): labiales,
guttu-rales, linguales, mutae, liqvidae, mediae,
tenues, aspiratae, alla dessa älven med
deras finska namn; — icke syllaba
(blott tavu: p. 11, deremot åter
både tavu och syllaba: p. 49), men
väl de latinska adjektivenia, vid
hvilka syllaba underförstås, neml. ultima,
penultima, antepenultima (p. 11, 12);
— icke accentus (blott korko), men
åter circum/lexus, acutus, gravis, och
dessa senare derjemte både på finska
och grelcislca(p. 11); — icke
declina-tio (blott sioitelma); — icke casus
(blott sia: p. 17, ehuru redan p. 14
förskottsvis framhållas "casus obliqvi"),
men derjemte icke heller de finska
namnen på hvarje särskild kasus
(såsom i Geitliris gramiri.), utan blott
de i slutet afrundade latinska
termerna : nominativo, genitivo, dativo o. s.
v. (p. 17); — vidare icke genus (blott
suku), men väl (p 17) urospuolinen
förklaradt med genus masculinum,
nais-puolinen med genus femininum,
suvn-ton med genus neutrum, kakspuolinen
med genus commune och ykspuolinen
med genus epicoenum, hvarjemte
termerna "masculina, feminina, neutra,
sativus, Eurén infinitivvs, benämner Y. K.
osån to (partitivus), o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
