- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
155

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

i främsta rummet, menniskan först i det andra. Han
hyser väl, han också, några betänkligheter mot
Slafveriet; det är grundadt på våld och således
orättvist. Men slaf-ven behöfves, han är ett
nödvändigt tillbehör för den man, som lefver i ett
samhälle, och kan af honom lika litet umbäras som
i en triangel tredje sidan, (hustrun får i denna
jemförelse företräda den andra sidans plats). Slaf-ven
är ett slags särskild kropp, som sparar husbonden
alla kroppsliga ansträngningar. Med erfarenhet af,
hvilka egenskaper en slaf i samhället kan umbära
eller mest måste undertrycka, konstruerar Aristotelcs
en menniska och resonnerar sedan sålunda: då det
finnes så beskaffade menniskor, menniskor utan vilja,
menniskor med underlägset förstånd, men af kraftigare
kroppsbyggnad, hvarföre skulle man ej använda dem, -
helst då stats-lifvet fordrar arbetets öfverflyttning
på främmande skuldror, på det att medborgaren må kunna
under ungdomen förbereda sig för och i mannaåren
motsvara de kraf, staten på honom eger? "Kunde
alla verktyg arbeta af sig sjelfva, spolen löpa och
lyran spelas utan händers åtgärd, så kunde vi umbära
slafvar", menar han, och gifver, utan att ana det,
en fingervisning åt vår tid. - Epikurs sjelf-viskhet
och Zenos likgiltighet hade naturligtvis intet ord för
slafvarnes elände; den förre behöfde dem kanske f or
sina njutningar, Stoikern hänvisade till sin mästares
sats, att enhvar, som vet att finna sig i sitt öde,
är fri.

Det enda, som slafvarne på detta håll kunde vinna
och verkligen vunno, var maningen till en bättre
behandling. Vi hafva redan hört Platos yttranden
derom; särskildt utmärker sig för öfrigt i detta
hänseende Xenophon. Åsigterna fördes sedan genom de
dramatiska författarne ut bland den stora allmänheten.

Fri kunde slafven blifva antingen genom friköpande
eller genom frigifning. Slafven tilläts understundom
att genom arbete på lediga stunder och andra små
besparingar samla en liten summa, som kunde tjena
såsom löse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free