- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
317

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

osund företeelse, när en fördom hotar att hejda honom
eller en falsk nimbus kring en tvifvelunderkastad
storhet vili blända honom, när i allmänhet dunklet
vill gå i ljusets ställe, det onaturliga gälla
som natur, lögnen förkläda sig till sanning, - huru
hviner icke hans ord såsom den drabbande glafven i en
fornkämpes hand, huru klingar det icke som svärdshugg
mot splittrade hjelmar, uppfriskande och stärkande,
såsom det alltid måste göra, när den sanna kraften
segrar öfver falskheten och vankelmodet! Då är han
stor och sublim, då är han icke att leka med, ty
han strider "pro aris et focis"; och drabbar äfven
någon gång hugget en smula för tungt, så har det
dock alltid varit både ärligt f örtjent och ärligt
ment. Till och med den möjliga öfverdriften var en
följd af Malmströms gedigna Svenska kämpanatur. Den
var svår att rubba, men en gång satt i rörelse, lydde
den med nödvändighet sin inneboende gravitetslag. Man
kunde med fullt skäl på honom tillämpa Beppo-Sommelii
uttryck:

Majestätisk som orkanen Bland de simpla vindarna.

Ja, han var en orkan, - men en, som kunde tiga,
och just i den af det sansade vettet återhållna och
hämmade jättekraften låg den förnämsta källan till det
personligt imponerande intrycket af hans väsende. Han
höll sig stilla, medan "de simpla vindarne" förde sitt
stoj. Men utmanades han någon gång, då bröt han loss,
hejd-lös och tillintetgörande i kraft, men äfven då
följd af det plastiska jemnmått, som aldrig öfvergaf
honom, utan alltid åtminstone på formen och sättet
för hans uppträdande satte sitt anborna adelsmärke.

Lika högsinnad såsom man, som han var ädel såsom
skald, efterlemnar han ett minne, hvilket i renhet
endast öfverträffas af hans dikters; ty de äro,
om något, ett lefvande uttryck af hans orubbliga,
aldrig hvilande fordran på egen fullkomning. Derföre
skola de inom den Sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free