Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Hade nu en förlofning på giltigt sätt afslutats,
så hade derigeriom alldeles icke något äktenskapligt
förhållande mellan de förlofvade blifvit grundlagdt,
utan blott ömsesidiga obligationer uppstått: för
brudgummen att taga bruden till äkta och för den,
som å qvinnans sida ingått förlofningsaftalet, att
öfverlemna henne till brudgummen. Ett uppfyllande af
dessa obligationer kunde enligt Romerska rätten ej
uttvingas; enligt Forn-italisk rätt kunde blott den
parten, hvilken uppfyllandet af förlofningsaftalet
förvägrades, göra anspråk på skadeersättning;
enligt senare rätt var detta ej tillåtet, ja, det
ansågs till och med såsom osedligt att vilja genom
aftal om konventionalstraff hindra kontrahenterna
att upplösa förbindelsen. Men ju mer vid den
tilltagande sedelösheten ett lättsinnigt brytande
af förlofningar var att befara, desto iner måste
man vara betänkt på ett medel att befästa beståndet
af dessa aftal, och under kejsartiden hjelpte man
sig derför fram medelst öfverlemnandet af en arrka,
hvilken den skulle förlora, som bar skulden derför,
att äktenskapet ej kom till stånd. Att samtidigt ingå
dubbla förlofningar ansågs städse för ärerörigt och
hade till följd infami. En för-loivad jungfru skulle
dock, enligt kejsartidens rätt, endast vara förpligtad
att vänta två år på äktenskapets fullbordande;
efter denna tids förlopp fick hon utan afseende på
förlofningen gifta sig med en annan. Rättigheter och
pligter mellan de förlofvade egde blott såvida rum,
att alla omständigheter, som skulle rättfärdigat
en akten-ska psskilnad, äfven berättigade till
Upphäfvandet af förlofningen; och då förlofningen
sjelf icke i juridiskt afseende band, så var det
öfverlemnadt åt de förlofvades älskvärdhet eller
samvetsgrannhet att låta förhållandet stå fast.
I den Germaniska rätten finna vi så till vida
öfver-ensstämmande grundsatser, som äfven här genom
förlof-nirigeu ännu ej något familjförhållande
grundlades och uppfyllandet af förlofningsaftalet,
d. v. s. verkligt afslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
