- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
430

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

hälften af 16:de årh. beherrskade Europa, En af
hans samtida yttrade till och med om honom följande
profetiska ord, som i senare tider blifvit en sanning:
"De dagar varda kommande", sade han, "då man skall
försmå allt nytt, anse allt för obetydligt, som ej är
af Shakespeare, Då skall hvarje vers uppstå föryngrad
och befria skalden ur hans graf. Men de vackraste
loforden öfver honom yttrades dock af hans lärde
motståndare, den regelrätta smakens ifrige och ärlige,
men pedantiske riddare, Ben Jonson, hvilken, oaktadt
sin nyktra förståndighet, dock icke kunde undgå att
gripas af elden i Shakespeares snille. "Triumfera,
mitt England", säger han, "ty du har att uppvisa en
son, som alla Europas skådebanor måste hylla. Han
tillhörde icke en tidsålder, utan alla . . . Sjelfva
naturen var stolt öfver hans skapelser och fröjdade
sig att bära drägten af hans poesi, hvilken var så
fint spunnen och så rikt väfd, att hon sedan dess
icke vill erkänna någon annan ande. Den bitande
Ari-stophanes, den sirlige Terentius, den qvicke
Plautus behaga icke mera; de ligga föråldrade och
öfvergifna, som vore de icke naturens barn. Och
likväl måste jag icke tillskrifva naturen allt;
äfven hans konst må behålla sin del, ty ehuru -väl
naturen är poetens stoff, så gifver hans konst dock
formen dertill, den sanna skalden bildas lika mycket
som han födes; och en sådan var han. Se, liksom
fadrens anletsdrag fortlefva hos hans efterkommande,
så visar sig arten af Shakespeares snille och seder i
hans välgjorda vers; i hvarje af dem synes han ’skaka
ett spjut’, liksom slungadt i okunnighetens öga. Du
Avons ljufva svan! Hvilken syn skulle det icke vara
att ännu se dig på våra vatten med den flygt, som så
hänförde vår Elisabeth och vår Jacob. Dock nej, jag
ser dig som stjernbild förflyttad till himmelen. Lys
der du skaldernas stjerna, och öfva derifrån din
makt i kärlek och stränghet på den sjunkande konsten,
hvilken efter din död skulle hafva sörjt liksom under
förtviflans natt, om du icke efterlemnat ljuset af
dina verk". - Oaktadt allt detta, var han dock nästan
glömd icke långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free