Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
efter sin död. Detta berodde först och främst derpå,
att under den lifliga utvecklingen af Englands
nationalande, som inträffade under Elisabeths regering
eller just vid den tid, då Shakespeare blomstrade,
fingo literaturen och poesien ligga under för det
friska politiska lifvet, som främst upptog folkets
håg. Dessutom åtnjöt skådespelarekonsten på den
tiden föga anseende, och man kunde visserligen
som Shakespeare på sina dramer samla penningar och
bli förmögen, men rykte och ära i verldslig måtto
följde icke då i sådan grad som i senare tider
snillets idrotter. Lägger man dertill, att hans
stycken först tio år efter hans död samlades och
utgåfvos af hans kamrater vid theatern, att hans
namn icke under 17:de århundradet gick utom Englands
gränser, att folket, hvars gunstling han varit,
snart fick sin smak förstörd genom de följande,
efter effekt jagande dramaturgerna, - så bör det icke
förefalla besynnerligt, att han råkade i glömska, i
synnerhet om man derjemte besinnar, att de Puritanska
religionsstriderna med sin fullkomliga afsky för
allt inklädande af det andliga i sinlig form, med
sitt fanatiska hat till konsten såsom en djefvulens
uppfinning, år 1642 utbröto med fullt raseri. Efter
tjugu års vild kamp och blodsutgjutelse hade alla
förhållanden både i det allmänna och det enskilda
lifvet blifvit så i grund förändrade, att man vid den
dystra pröfningstidens slut icke ens hade ett minne
af Shakespeares tid.
När Stuartarne återvände från Frankrike, förde de
med sig derifrån den smak, som under det följande
århundradet despotiskt beherrskade hela Europa,
nemligen Ludvig XIV:s. Det var naturligt, att med en
sådan riktning kunde den allt annat än hofmannalike
och ingenting mindre än affekterade Shakespeare
icke falla på läppen. Eller huru skulle han, som
egentligen var en folkets eller mensklighetens skald
kunna förstås af och vara behaglig för en tid, som
mellan medelklassens och den högre societetens smak
befäste ett svalg, om hvilket man i andra, enklare
tider icke haft en aning? Sjelfva Milton, Englands
störste skald på denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
