Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
stödjepelaren för en äkta ocli rent mensklig
poetisk konst; ty man lär sig af honom icke blott
hvad dramatisk poesi är, i sitt innersta väsen
fattad, utan han visar äfven, hvad poesi öfverhufvud
eller, riktigast sagdt, hvad skönhet är i sin fulla
sanning. Han lär oss, att skönheten icke är att söka i
en rymd, som intet menskligt öga skådat, liggande utom
vår verld och med henne knappt egande annan gemenskap
än några tomma, allmänna och abstrakta former, hvilka
i och för sig ingenting betyda. Han lär oss, ätten
öfverdrifven idealitet är en falsk idealitet, att
verkligheten, sådan hon i lifvet och naturen ligger
för oss, är den för oss tillgängliga skönhetens rike,
att menniskolifvet i alla skiftningar erbjuder drag
och sätt att framträda, som för det äkta konstnärsögat
kunna, huru simpla och obetydliga de än synas, blifva
mäktiga ingredienser i den sanna skönhetens väsende,
om de uppfattas så och sättas i en sådan belysning,
att de verka harmoniskt och icke sönderslitande, -med
ett ord, att der individuellt lif finnes, der finnes
också skönhet åtminstone till möjligheten, ehuru den
i den råa naturformen ännu undanskymmes och behöfver
konstnärens klara blick och skrädande verksamhet för
att, sålunda sannt idealiserad, framstå i sitt rätta
ljus. Ty deri består den sanna idealiseringen, -
i att skräda bort vattenskotten, så att lifvets egen
form blir klar och synlig, och så att den inneboende
skönheten far framblicka ohöljd, - men der-emot icke
deri att ombilda det gifna lifvets och den bestämda
verklighetens form till något, som aldrig varit och
aldrig kunnat vara uttryck för ett innehåll, ett
lif, sådant vi känna det genom erfarenheten. Detta
må vara nog såsom en antydning af hvad esthetiken
bör lära af en sådan man som Shakespeare, om hon ej
på förhand är inskrufvad i ett bestämdt filosofiskt
systems tvingande rustning. En sådan uppfattning af
skalden, bör dock icke hindra den ärlige betraktaren
att hafva ett öppet öga äfven för de brister,
som hufvudsakligast äro en följd af hans ställning
mellan tvenne så skilda tider som medeltiden och den
nyare tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
