Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
samt fordrar, att det sednare skall straffas
lindrigare än det förra. Skälet är naturligtvis,
att brott, som begås i hastigt mod, är en produkt af
tvenne samverkande faktorer, nemligen deri relativt
ofria, hänförande affekten och den fria och afsigtliga
viljan, och att derföre hvarken lagstiftaren eller
domaren kan antaga, att viljan till ett sådant brott
varit fullt verklig och fri eller af-sigtlig hos den,
som begått det. - Vidare säger den ärade förf. att
"likaså måste denna åsigt (nemligen Nyblaei),
följdriktigt genomförd, förklara benådning vid alla
dessa brott alltid vara oförnuftig eller stridande mot
statens p lig t"; men äfven detta torde vid närmare
påseende befinnas vara en felaktigt dragen slutsats,
hvilken således ingenting af-gör eller bevisar. Enligt
Prof. Nyblnei theori kunna och böra benådningar
komina i fråga vid hvarje brott, om hvilket det å ena
sidan icke är bevisadt, att alla eller flera af de
momen-ter, som lagstiftaren vid straffets utsättande
har tänkt sig såsom hörande till brottets begrepp
och fullständighet, verkligen deruti saknas; men om
hvilket det å andra sidan icke heller är bevisadt,
att alla de nämnda momenterna verkligen förefinnas,
så att den brottslige icke utan fara för orättvisa
kan i enlighet med lagen straffas fullständigt. I
alla sådana fall måste monarken i staten, såsom
dess personifierade rättssamvete, vara berättigad
och förpligtad att uppträda såsom benådande,
d. v. s. såsom icke blott dömande utan äfven för
det särskilda fallet lagstiftande, hvarigenom en
högre och säkrare rättvisa kan vinnas än deri,
som är möjlig för domaren, hvilken måste hålla sig
till den positiva lagens abstrakta bestämmelser,
hvilka möjligen icke fullkomligt passa för det i
fråga varande särskilda fallet. - Detta står icke i
strid med den af prof. Nybheus framstälda åsigten
utan är tvärtom deraf en nödvändig följd. Sjelfva
benådningsrätten innebär således ingen negation af
rättvisa utan är tvärtom ett korrektiv mot orättvisa
i ett visst konkret fall. Benådningen blir ej heller
blott en akt af "godtycke" (p. 111), ej heller leder
den med nödvändighet till en "decimation", såsom
förf. säger (p. 110), för att "gifva en gärd åt dogmen
om dödsstraffets nödvändighet.’’ - Slutligen säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
