Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oliver Cromwell. Merle d'Aubigné: Protectorn eller Republiken i England på Cromwells tid. Öfversättning. Af Hans Forssell - Svensk Skönliteratur. Lifvet på landsbygden. Noveller och skildringar af förf. till «Agnes Tell«. I. Af F-dn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
åsigter. Partiernas panegyrik är en vara, ännu mera
misstänkt än Akademiernas. Och Merle (VAubigné har
begått det felet att i detta hänseende göra sin
skildring något misstänkt. Han har nästan för skarpt
betonat betydelsen af Crpra-wells minne för dem som
ännu, såsom just författaren sjelf, känna sig hafva
en skarp strid att kämpa med fiender, hvilka hafva
ett visst slagttycke med Cromwells. Det hade varit
att önska, att boken för den rätta och hufvudsakliga
tendensens skull haft något mindre af tendens mot
katliolicism och statskyrka. Detta oaktadt förtjenar
dock arbetet all den uppmärksamhet som vi hoppas,
att Cromwells och cTAubigriés namn åt detsamma skola
förvärfva. HANS FORSSELL.
SVENSK SKÖNLITERATUR.
Lifvet på landsbygden. Noveller och
skildringar af förf. till «Agnes Tell». I.
Stockholm, Oscar L. Lamm.
Den snillrika förf. till de förträffliga teckningarna
((Brölloppet i Bränna» och «Tatarnes son» har i dessa
nya skildringar, hvilkas ämnen likaledes företrädesvis
äro valda ur folklifvet, gifvit ett ytterligare
bevis på sin ovanliga förmåga af klar blick in i
detsamma och objektiv framställning af hvad hon der
funnit. Detta lif, så skildradt som förf. mäktar att
göra, har ett stort intresse i sjelfva sin friskhet
och ursprunglighet, som göra att de känslor och
drifter, hvilka här röra sig, äro hela mensklighetens
gemensamma och oförytterliga tillhörigheter, under
det lifvet inom högre och bildade kretsar, på samma
gång det i sitt mera utvecklade skick gifver ämne
till rikare karakters-teckning och en mångfald af
situationer, dock hvilar på vissa förutsättningar,
som beröfva det allmängiltighetens intresse. Epiken,
den objektivaste af alla poesiens arter, väljer derför
helst ett naivt outveckladt kulturtillstånd till sin
skådeplats, ty det är der de tydligast återfinnas
dessa mensklighetens allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
