Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
visa och hvars sista länk vi hafva för våra
ögon. Mammuth, noshörning, flodhäst, hålornas björn,
tiger och hyena funnos icke mer på pålbyggarnes tid,
men väl uroxen och bison, elgen och hjorten och
vildsvinet, idel djur, som längesedan försvunnit
ur Schweiz. Andra, såsom bäfvern, björnen och
stenbocken, hvilkas ben icke äro ovanliga bland de
gamla pålarna, äro nu nästan försvunna. Det är i
synnerhet tvenne djurslag, hvilkas ben öfverflöda
inom palbygnadsruinerna, ja, som äro lika mångtaliga
som alla de andra slagens sammanräknade, rådjuret
och oxen. Det är en ganska märklig företeelse,
att i de äldre pålbygnaderna äro rådjuren talrikare
representerade än oxarne, i de yngre tvärtom.
Liksom de folk, vi redan gästat, sökte pålbyggarne
sin näring ur djurriket. Klufna mergben finner
man äfven efter dem. Men de hade hunnit ett steg
längre i försöket att göra menniskans herravälde
öfver djuren gällande - de hade tamt djuren till sin
tjenst. Man kan se det dels af benens beskaffenhet
- husdjuren förete med afseende på benbygnaden
ganska stor olikhet med de vilda djuren - dels af
benens talrikhet, individernas ålder o. s. v. Det är
professor Riitimeier i Basel, som gjort pålbygnadernas
fauna känd och uppvisat deras husdjur.
Pålbyggarne hade således husdjur, t. ex. oxar och
får. Men de hade hunnit ännu ett steg längre - de voro
äfven åkerbrukande. Man har funnit bland frukterna af
deras konstflit mycket ofta hvete-ax eller hvetekorn
och icke sällan det sexradiga kornet, man har funnit
brödkakor, en tum eller något mer i tjocklek, fyra
eller fem tum i tvärmått. Man har vidare funnit
päron och ännu oftare äpplen klufna i två eller fyra
delar, sannolikt ämnade att torkade förvaras till
vintern. Man har funnit i stora massor frön af hallon
och björnbär, skal af hassel- och boknötter.
Det var således ett i odling ganska långt framskridet
folk, som bebodde de äldsta pålbygnaderna. Vi må vara
glada, att här gynnande omständigheter ända intill
de minsta detaljerna förvarat åt forskande åldrar
vittnesbörden om det dagliga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
