Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer: Sjelfbiografiska anteckningar m. m. utgifna af Ch. B-r. Af T. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lediga, stundom allvarliga, stundom lifliga och
lekande stil, har ett starkt syskontycke med Fredrika
Bremers eget skrifsätt.
Med varmt deltagande skådar man in i det egendomliga
familjelif, som orngaf hennes barndom , och söker
att i den lilla flickans lekar, sorger och försök
till egna skapelser i musik och målning, ispåra
fröet till den inflytelserika, verldsbekanta
författarinnan. Tacksamma för det förtroende,
som blifvit oss gifvet, att i all dess sanning få
se den verklighet, som omgaf henne, våga vi knappt
sucka öfver det tvång, som, ehuru hämmande för hennes
utveckling det förefaller oss, dock just väckte och
fostrade hennes modiga beslut att lefva och strida
för qvinnans befrielse. En mindre mäktig ande hade
kanske funnit sig i att stilla »mögla», det rika
knoppande inre lifvet hade vissnat bort i brist af
frisk lifsluft, men Fredrika Bremers själ brottades,
stred och segrade. Den gråa morgondimma, som betäckte
hennes barndom, sjönk; den mulna morgonen bådade en
klar dag.
Hvad vi fåfängt önska under den första ungdomstiden,
skänker ofta lifvet sedan i rikare mått. Den lilla
Fredrika, som aldrig fick göra en promenad, utan
nödgades taga sig motion, med tårfulla Ögon hoppande
vid en stolskarm, reste sedan fri omkring både i
den gamla och nya verlden. Hon, som i barndomen
hölls inom så trånga gränser, fick sedermera en
vidsträcktare synkrets än de flesta qvinnor. Man
har sagt, att då hon som liten för någon förseelse
instängdes i ett mörkt rum - någon hemsk skrubb, som
fick göra tjenst såsom cellfängelse - satt deri lilla
fången helt glad derinne och njöt i all stillhet af
sin skapande faritasis rika bilder. »Det kan ingen
tro, hvad jag haft roligt», brukade hon då säga, och
straffet förde henne väl till besinning, men ej som
straff, utan som ro och tystnad blott; ensamheten
stillade de upprörda känslorna, ostörd af allt yttre,
fick hon blicka in i sin inre verld, och kom mild,
lugn och glad ut igen. Det påminner om sångfoglar,
som sjunga nya melodier, då man hänger en mörk slöja
öfver buren. Än mer som äldre var det henne ett
behof att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
